歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Vad fan menas med Ichibancho?

Lämna en kommentar

En av de vanligaste frågorna bland besökare till Japan är: ”Hur hittar du om gatorna inte har namn?” En variant på det är: ”Hur fungerar adresserna när gatorna inte har namn?” En bra princip att ha i åminnelse när det gäller Japan är att de räknar upp saker och ting precis tvärtemot vad vi gör. Vi går från litet till stort, de går från stort till litet. Vi börjar med förnamnet, det lilla enskilda och tar därefter efternamnet, det större som vi delar med hela familjen, därefter går vi vidare och presenterar vad vi gör och för vem vi gör det. Återigen, japanen gör precis tvärtom, börjar med företaget, sedan avdelningen, därefter sin position, därpå efternamnet och till sist förnamnet. På samma sätt är det med adressen, man tar sin början i prefekturen, övergår till staden, därefter distriktet, distriktets underavdelningsnummer, sedan kvartersnummer och till sist husnummer. Även de som inte varit bosatta i landet en längre tid klarar av att förklara den principen. Men fråga dem: ”Varför har det blivit så?”, och även långvariga bosättare blir mållösa. Få kan förklara varför systemet utvecklats som det gjort. Det har blivit dags för bloggen att gå igenom de japanska adressernas historia.

Innan det fanns postförsändelser fanns det heller inget behov av adresser. Var man ny på en ort och behövde hitta herr Kawamuras fastighet frågade man sig fram och fick veta att det var två gator över, sväng höger och sedan är det tredje huset på vänster hand. Ungefär så går det till än idag när man frågar efter vägen. Gå i den riktningen tills du kommer till en korsning med en grönsakshandlare, sväng vänster, i nästa korsning ser du en 7-11, där svänger du vänster tills du kommer fram till en sprithandel så är det snett mittemot till vänster. Men brevbäraren kan naturligtvis inte hantera den beskrivningen, han behöver konkreta referenser att hålla sig till. Japan fick sitt första postala system med Taika reformerna på 600-talet. Det kallades Tenma (伝馬) som fungerade ungefär som Vilda Västerns Pony Express, ryttare som red stafett med posten. Det byggde på ett antal stationer kallade Ekiden (駅伝), fortfarande en benämning på maratonlöpning längre än ett maratonlopp. Följden blev att det inte behövdes fler adresser än dessa poststationer. Folk som väntade post stod vid stationen och väntade när ryttaren inkom. Här byttes hästen och när ryttaren var för trött tog en ny vid. Allt som behövdes var namnet på mottagaren och den station där posten skulle uthämtas.

Såväl Nara som Kyoto, huvudstäder från 700 och fram till mitten av 1800-talet, lades ut med den kinesiska huvudstaden T’ang som förebild. För de som inte besökt någon av städerna, tänk Manhattan. Gatorna lades ut i ett välordnat rutmönster med breda boulevarder i nord-sydlig riktning och de mindre gatorna i öst-västlig. Det fanns ännu inget behov att namnge gator då vanligt folk inte erhöll post. Efter en generation eller två samlades folk med likartade yrken, eller intresseinriktningar, inom små klusters som växte ut till kvarter. I centrala Kyoto ligger ett tempel som heter Mibudera (壬生寺), runt templet finns det åtminstone femton distrikt (klusters om 15 – 25 kvarter) som har Mibu i inledningen av sitt namn. Exempelvis Mibuaiaicho (壬生相合町) som var platsen där man samlades innan man begav sig till templet, det säger namnet. Lite närmare templet ligger Mibutsujimachi (壬生辻町) och det anger att härifrån närmade man sig templet. Alla dessa femton kvarter anger med sitt namn den relation de ursprungligen hade till templet. Längre norrut i staden finns Kamekicho (亀木町) och här satt hantverkarna som snidade föremål av sköldpaddsskal och trä, huvudsakligen hårsmycken. Ett annat är Shiroganecho (白銀町) och det namnet anger att Kyotos silversmeder återfanns i dessa kvarter. Här finner vi också en viktig poäng i japanernas sätt att ange adresser, det viktiga var områdenas innehåll, gatorna var innehållslösa och därmed ointressanta. De var tomrummet som kringgärdade kontexten, sidans vita marginaler.

I takt med att befolkningen ökade, nya yrken tillkom, och därmed nya områden, så växte också behovet att precisera platsen för något. Distriktet med exempelvis svärdsmidare innehöll flera personer med samma efternamn, men på olika platser, svårigheter att särskilja dem uppstod. Lösningen blev det som heter banchi (番地) som i sin enkelhet uttrycker ”tomtnummer”. Bloggen huserar i distriktet Oyama och det löper circus 800 meter i nord-sydlig riktning och kanske 100 – 150 meter i öst-västlig, lite beroende på var man befinner sig. Med tanke på hur små japanska tomter är, 100 – 120 m2 är normen, så är det lätt räkna ut att det blir ett ohanterligt stort antal att hålla reda på ifall adressen också skall vara någorlunda enkel att lägga på minnet. Därför delas Oyama in i sju underdistrikt, det här varierar självfallet mycket beroende på område, men en tumregel är att man önskar inleda adressen med en siffra. Dessa underdistrikt benämns chome som enkelt uttryckt är kvarterskluster. Itchome är således första klustret fram till nanachome som är sjunde klustret. Inom dessa kvarterskluster existerar det således ett stort antal kvarter, dessa försöker man hålla under 50, för att det skall vara hanterbart. Således innebär en adress som Oyama yonchome, nijugo, utskrivet 大山4-25 att vi befinner oss i fjärde kvartersklustrets 25:e kvarter. Nu närmar vi oss således bostaden, men ett kvarter innehåller självfallet ett stort antal bostäder och det är den tredje och sista siffran som anger husnummer. Således blir Oyama 4-25-12 att huset är det tolfte i fjärde klustrets 25 kvarter. Men vilket är det? Jo, det är det tolfte huset som byggts i kvarteret, det är helt enkelt löpnummer.

Följden blir då med stor sannolikhet att 12 inte nödvändigtvis ligger intill 11 och 13 då de kan ha byggts i helt andra delar av kvarteret. Tolvan kan dessutom från början varit en större tomt som så småningom delats i två, således kan tolvan ha tjugoettan som granne. Och det här verkar onekligen förvirrande på västerlänning som förväntar sig lite ordnung muss sein i sina adresser. Men betänk att japanen inte hade tillgång till alfabetet när systemet växte fram. Det gick inte att dela tolvan i 12a och 12b. För att då underlätta folks sökande finns det ofta en karta med tomtnumreringarna utsatta någonstans centralt placerad i kvartersklustret. Men inget otympligt som inte har dolda fördelar. För den som eventuellt är intresserad av att införskaffa en tomt i grannskapet underlättas det genom att det finns onumrerade fastigheter. Eller om hela kvarteret är bebyggt så kan man ta en titt på de med låga husnummer. Det visar sig emellanåt att dessa är övergivna, ägaren har flyttat hem till barnen för att bli omhändertagen på ålderns höst. Vederbörande är sannolikt öppen för ett generöst bud (tomtmark är dyr i Japan).

Rubrikens fråga om Ichibancho då? Det betyder ordagrant ”första kvartersklustret”, här har de således varit så lata att de inte ens orkat namnge området. Det beror på att det under Edo perioden var del av shoguns borg i Edo. Men när han flyttade och alla daimyo inte längre tvingades till växelvis tjänstgöring i Tokyo så blev stora kvartersområden inom borgområdet lediga för bebyggelse då kejsaren inte ansågs ha användning för dem. Då de inte hade annan historia än att ett antal daimyo huserat där, och det nya styret ville bryta banden bakåt så fick lösningen bli att de döptes till kvarterskluster ett, två och tre. Numera försöker man dock undvika dylika lösningar och försöker komma upp med lämpliga beskrivande namn när nya områden utvecklas.

Vad anser då japanerna själva om det här sättet att ange adresser? Det fåtal som varit bosatta under längre tid i USA eller Västeuropa inser det praktiska med att namnge gatorna och sätta upp vägskyltar, men medger också att vägskyltar kan bli problematiskt i många städer där det lätt kan bli för trångt och då fastigheterna inte är de mest beständiga uppstår problem ifall gatans namnskylt fästs på fasaden och huset plötsligt skall rivas. Ett annat problemområde är vägskyltarnas angivelser, japanska vägskyltar visar riktning och avstånd till områdena. Exempelvis kan det stå Ikebukuro (池袋) 4 km med en pil rakt fram eller vänster eller var man nu befinner sig i Tokyo i relation till området. Således är det enkelt och snabbt att veta ifall man rör sig i rätt riktning. Det är ungefär som om det på skyltarna i Stockholm skulle stå Östermalm, eller Södermalm, istället står det Medborgarplatsen och som infödd eller inflyttad stockholmare vet man ögonblickligen att man då är på väg mot Södermalm, den som kommer från Nässjö första gången kanske inte uppfattar det som lika självklart. Problemet i Japan blir när man anländer till området, då tar ofta vägskyltningen slut och istället visas vägen till intilliggande områden.

Senaste decennierna har skyltningen i Sverige förbättrats genom att det kommit upp allt mer skyltar avsedda för cyklister med mer detaljinformation som även bilister kan dra nytta av. Japan däremot saknar helt förståelse för cyklisters behov. De skall framföras enligt samma regler som för bilister, så det finns inga cykelvägar (men en hel del gator är så trånga att cyklar och mopeder är det som kommer fram smidigast) men polisen ingriper aldrig ifall man framför cykel på gångbanorna lugnt och kontrollerat. Lägg märke till fotot härintill, trots att det är en stor korsning där man försvinner åt helt olika håll beroende på om man kör rakt fram, tar till höger eller till vänster så finns det inga skyltar som hjälper förarna. Inte heller ser man till några cyklister trots att det både är bra väder och behaglig cykeltemperatur. Sannolikt är 98 % av trafikanterna lokala förmågor och vet precis vad de vill, och de två procent som kommer långväga ifrån har troligtvis GPS i bilen. De som förvillas är den tillfällige turisten som kanske hyrt en cykel för att uppleva omgivningarna utan stress. När bloggen påpekar det för sina japanska vänner blir svaret nästan undantagslöst, ”de har säkert smartphone”. Och det har de kanske, men med GPS påslagen tar batteriet slut på halva tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.