歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Hur ett peruanskt skepp frigjorde Japans prostituerade

1 kommentar

Japanerna har aldrig haft anledning att lägga judeo-kristna moralistiska värderingar på prostitution. Prokreationssex och rekreationssex har sedan urminnes tider betraktats som helt separata aktiviteter. Därför har prostitution också varit ett ärbart yrke omgärdat med befordringsmöjligheter. Varken shinto eller buddismen lägger några värderingar på verksamheten. Utgångspunkten var att kvinnorna gav sig in i verksamheten frivilligt, då det var ett av få kvinnliga yrken som tjänade bättre än hårfrisörskor, annars det bäst betalda kvinnliga yrket förr i tiden. Men när västerlänningarna anlände under andra halvan av 1800-talet blev de tvungna att ändra inställning. I grunden ansåg de västerlänningarna ha en märklig inställning till något de fann högst naturligt och självklart. Men då de ville revidera de ”ojämlika avtalen” de påtvingats inledningsvis tvingades de vara lyhörda för långnäsornas åsikter.

Ett peruanskt fartyg som fastnat i en storm och sökt nödhamn i Yokohama och begärt att få reparera skrovet skulle bli katalysatorn som släppte de prostituerade fria från sina ofta slavliknande förhållanden. Ombord fanns huvudsakligen illitterata kinesiska sjöbusar. Kaptenen vägrade betala ut deras löner, slog och torterade dem när de protesterade. En av kineserna tog tillfället i at när de låg i hamn, hoppade i vattnet och simmade över till ett närliggande engelskt örlogsfartyg där det, lyckosamt för honom, fanns kinesiskkunnig personal ombord. De upprördes över den behandling peruanerna på Maria Luz hade utsatt kineserna för och vädjade till den engelske ministern att göra något åt saken. Han kontaktade kommissarien i Yokohama och framförde den kinesiska sjömannens berättelse. Det nyöppnade Japan erbjöds plötsligt en möjlighet att agera humanitärt i enlighet med internationell lag och därmed visa fram att man förstått vad det var västmakterna försökt förklara för dem de senaste 10 åren.

Kommissarien tillsatte en undersökningskommission med sig själv som ordförande. Peru begärde hjälp av Frederick Victor Dickins, en engelsk advokat som var så skicklig på japanska att han översatt hyakunin isshu (百人一首) en samling klassisk poesi. Under sakframställningen framförde han att Japan inte var i en position att fördöma peruanernas behandling av kineserna eftersom Japan själva behandlade prostituerade som slavar. Påståendet kom som en chock för japanerna då de inte trodde att västerlänningarna visste något om hur det gick till bakom palissaderna till deras yukaku (遊郭) eller bordellstäder. Kommissarien blev konsternerad då han inte gärna kunde förneka Dickins påståenden och fann sig villrådig inför det beslut han visste förväntades av honom. Kejsaren själv hade besökt honom och framfört att han inte fruktade något peruanskt slagskepp, en tydlig indikation att kommissarien inte skulle behöva ta någon hänsyn till eventuellt maktspråk från Perus sida.

Till slut fann han lösningen i att Japan inte exporterade sina prostituerade (det skulle komma senare) och därmed inte idkade internationell slavhandel. Det gjorde däremot Peru med kineserna, som därför togs om hand av Japan och repatrierades till Kina. Men samtidigt hade Japan fått ett delikat ärende som helst borde hanteras med stor diskretion. I största hemlighet beslöts därför att alla kontrakt med prostituerade förklarades ogiltiga då de ingåtts under de ”onda sedvänjor” som rådde under shogunatens tidigare styren. De enda kontrakten som ansågs giltiga var de som prostitutionslärlingar ingått, men de begränsades till en giltighet på ett år. Alla skulder som prostituerade och geishor dragit på sig nullifierades. I ett slag var de både juridiskt och ekonomiskt fria.

Men det innebar naturligtvis inte att prostitution i sig upphörde. Kvinnorna hade inga andra förmågor, de var bra på två saker, att knulla och suga (de bästa var också aibu konstnärer), något som inte efterfrågas utanför en futon. Istället blev de fria entreprenörer, tvingades lära sig bokföring och budgetering, marknadsföring och personalrekrytering, men även fastighetsförvaltning och arbetsplanering. För de som varit yarite innebar det en ny guldålder, de hade lärt sig allt de praktiska i att styra en bordell, men behandlats som tredje klassens individer av husägarna som plötsligt förlorat all kontroll över dem. Istället blev många framgångsrika madamer med egna théhus, ibland med mer än 50 kvinnor anställda.

Istället för att tillbedja Akashi Inari (明石稲荷) eller Benten-sama (弁天様) så borde japanska prostituerade kanske resa en staty till den kinesiske sjöman som vågade hoppa överbord ett peruanskt skepp och därmed sätta fokus på deras situation. Sjömannen? Han var tillbaka i Kina och fick aldrig veta vilken betydelse han haft för att frigöra de prostituerade i Japan.

En tanke på “Hur ett peruanskt skepp frigjorde Japans prostituerade

  1. Ping: När polisen agerade sutenörer | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.