歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Gränslösa äktenskap

Lämna en kommentar

Att gifta sig med en icke-japan kallas på japanska kokusai kekkon, eller internationellt äktenskap. Enligt japanernas synsätt inträffade det första gången den 3 juni 1873, då registrerades äktenskapet mellan Minami Teisuke och Liza Pittman vid Tokyos stadskontor. Äktenskapet ingicks emellertid redan 1872 i England där Minami befann sig för studier. Men egentligen skulle han aldrig ha åkt till England. Det var istället Takasugi Shinsaku som hos sin provinsfurste äskat att få åka och studera i England redan 1869 och även beviljats detta, medel för studierna hade också satts åt sidan. Men en engelsk handelsman som var rådgivare till ledningen i Choshu ansåg tiden olämplig. Takasugi föreslog då att hans vän Minami skulle åka iväg i hans ställe.

Det gjorde han gladeligen, men han levde också livets glada dagar i London och Cambridge så när det blev dags att betala skolavgifterna för nästa läsår räckte kassan inte till. Han fick snöpligt återvända till Japan i förtid. Samtidigt ansåg han det meningslöst att skaffa sig en halvfärdig utbildning så när han skrapat ihop tillräckligt med pengar återvände han till England, denna gång var han mer mogen och hade bättre kontroll på sina utgifter. Under sin andra vistelse drabbades han av en insikt. Den japanska rasen skulle väsentligt stärkas om den blandades upp med europeiskt blod, speciellt aristokratiskt blod från drottning Victorias Storbritannien. Han började därför uppvakta diverse unga damer i städerna där Liza Pittman, dotter till en ingenjör, nappade på erbjudandet om äktenskap.

Deras äktenskap och Minamis storstilade planer på en förbättrad japansk ras gick snabbt i stöpet när hon konfronterades med verkligheten i Tokyo. Äktenskapet blev inte långvarigt. Men redan tre år innan Minami träffade Pittmans dotter hade Ozaki Saburo, en annan student gift sig med en engelska, men äktenskapet registrerades inte i Japan förrän 1880. Dessutom fanns det studenter i Frankrike och Tyskland som gifte sig med lokala förmågor, men aldrig registrerade sina äktenskap i Japan, kanske trodde de att sådana äktenskap inte skulle tolereras. Intressant nog så endast fyra dagar efter Minamis äktenskapsregistrering så gifte sig en William Freem, som var lärare på en skola i Tokyo, med Kitagawa Sei, en flicka av aristokratisk börd. Han glömde dock nämna att han redan hade en hustru i England, men då polygami varit vanligt i de högre samhällsskikten existerade inte bigami som ett brott.

Herrarna ovan slås emellertid med drygt tvåhundra år av Willem Verstegen som var Opperhoofd och Fredrik Coyets företrädare på den holländska handelsstationen i Dejima. Inte så att han gifte sig med en japanska, de enda japanskor holländarna erbjöds umgänge med var de prostituerade i Nagasaki, däremot gifte han sig med en halvjapanska. Vi kan då med säkerhet säga att hon var dotter till en prostituerad och i princip dömd att gå i sin moders fotspår, sannolikt avsatt specifikt för de holländska sjöbusarnas köttsliga nöjen då ingen japansk man velat röra henne ens med ätpinnar. Som denna lilla exposé visar, eftersom deras äktenskap inte betraktas som det första kokusai kekkon, tar japanerna sin rasrenhet på stort allvar.

Första årtiondet under det nya milleniet ökade de internationella äktenskapen kraftigt, från att tidigare ha understigit en procent av alla ingångna äktenskap närmade de sig fem procent runt 2010. Detta väckte myndigheternas intresse och det gick snabbt upp för dem att en stor del av dessa äktenskap var av bedräglig natur. Mot betalning åtog sig japanska män att gifta sig med unga kvinnor från Sydostasien så att de skulle arbeta inom fuzoku, ett samlingsbegrepp för prostitution, sexrelaterade arbeten såsom striptease och rosa salonger. Sedan myndigheternas ögon öppnats har antalet ingångna äktenskap avtagit. Bland dessa äktenskap syns en tydlig trendskillnad mellan de japanska kvinnornas önskemål och männens. Män gifter sig huvudsakligen med kvinnor från Asien, de europeiskor som ingår äktenskap kommer övervägande från Ryssland, Rumänien och Ukraina. Japanska kvinnor däremot gifter sig nästan undantagslöst med män från USA, Kanada och västra Europa.

Att japanska män i så stor utsträckning gifter sig med asiatiska kvinnor är inget att förvånas över, mer än hälften av alla utlänningar i Japan kommer från Kina och de två Korea. Faktum är att var fjärde internationella äktenskap är mellan en japansk man och kinesisk kvinna. Det är således kvinnorna som går mot strömmen. Men media tar aldrig upp det första exemplet utan är helt fokuserad på det andra, speciellt japanska kvinnor som gift sig med afrikaner, trots att dessa äktenskap är en försvinnande liten del av samtliga internationella äktenskap. Men de är naturligtvis mer visuellt intressanta än en kinesiska som talar perfekt japanska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.