歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Liten språklektion i arkaiska uttryck 13

1 kommentar

Det har gått sju månader sedan bloggen senast tittade på arkaisk japanska som kan vara användbart även i det moderna språkbruket. Sommaren har helt enkelt varit för bra och i ärlighetens namn har bloggen inte haft tid att umgås med de interlokutörer som medvetet och omedvetet förser bloggen med de små guldkornen. Men hösten har anlänt och det har avsatt sig i en ny liten skatt av diverse onämnbara uttryck som bloggen trots bättre vetande delar med sig av. Som alltid sker användandet på egen risk.

Det första uttrycket lämpar sig bäst för den som varit scout. Det hjälper nämligen att man har koll på väderstrecken, så bloggen tvingades ta hjälp av en liten app i telefonen för att få rätt på riktningarna. Det andra som krävs är en villig och välfuktad dam. Hon skall på säng, eller futon för en weeaboo, placeras så att huvudet ligger mot nordost. Sedan måste man känna till begreppet kimon (鬼門) som ungefär betyder ”djävulsport” (den vane läsaren vet nu vart vi är på väg). Det första tecknet läses också oni och är små troll som ställer till jävulskap i sin omgivning. De kom alltid ifrån nordost, och därför undvek japanerna att ha dörrar i den riktningen. Så när hon ligger naken och beredvillig kan penetrationen föregås av kimon wo tsukkomu ze eller ”nu kör jag den igenom jävulsporten”. Det kan, med rätt partner, vara en förträfflig stämningshöjdare, men det kan i vissa fall också leda till ett förvirrat ansiktsuttryck. Enkelt uttryckt går skiljelinjen vid deras utbildningsnivå, har de inte examinerats från ett universitet är det hela lite neko ni koban, småmynt till en katt som är japanens uttryck för pärlor för svin.

Ett modernt idiom den mer avancerade studenten av japanska lär sig är idobata kaigi (井戸端会議) som ordagrant betyder ”brunnssammanträde” och kommer sig av att det var där grannskapets fruar samlades för att hämta vatten och därmed utbytte kvartersskvaller med varandra. Även om uttrycket således är gammalt, och ingen samlas vid brunnarna längre, är det fullt gångbart. Men vill man ge skvallrande damer något att fundera på använder man istället uttrycket kyushu – och nej det har inget med den tredje största ön att göra – utan skrivs 鳩首 och den som kan sina kanji ser omedelbart att det betyder duvnacke. Den som någon gång sett en grupp japaner stå och prata med varandra förstår snabbt hur uttrycket uppstått. Japanerna använder något som kallas aizuchi (相槌) som betyder ”ömsesidigt hammarslag” och är deras sätt att hålla en konversation levande. Det består av grymtningar, små hai hai och liknande. I det sammanhanget så nickas det också mycket och det ser precis ut som duvornas nackar. Säg kyushu mitai och de blir först lätt förvirrade, följ upp med hato no kubi da yo och de flesta kommer att skratta.

Det finns en typ av tämligen odräglig japan som gärna vill dra upp att han är av samurajhärkomst. De som verkligen kommer från historiskt starka klaner behöver aldrig nämna det eftersom det direkt framgår av deras namn och födelseort. Således är det de som kommer från underordnade samurajsläkter som gärna framhåller det. I sådant fall kan man använda ordet sanpin som skrivs 三一 och normalt läses sanjuichi alternativt san ichi om de representerar två olika enheter. Men under Edo perioden var sanpin, som kommer sig av att två tärningar visar tre och ett, det värsta tänkbara. Tre ett är också japanska för en tredjedel (sanbun no ichi) och de lägst stående samurajerna behövde endast tjänstgöra tio dagar i månaden (daimyo behövde hålla igen kassan) eller en tredjedel av en månad. Dessa kallades sanpin lite föraktfullt av hantverkare och köpmän. Så när en herre satt på vattenhålet och skröt om sina förfäder kunde bloggen inte hålla sig utan kläckte ur mig ”Ohh ja, dem har jag hört talas om sanpin i Hakata, eller hur?” Mannen blev högröd i huvudet slängde några tusenyensedlar på disken och stormade ut. Tre andra gentlemen som suttit på mannens andra sida brast ut i ett våldsamt gappflabb och insisterade på att förpläga bloggen med både pilsner, kycklingspjut och awamori. Uppenbarligen hade de utsatts för samma attack, men inte vågat ge svar på tal.

Bloggen trivs bäst bland plebejer och löskerfolk, och besöker huvudsakligen därför den sortens etablissemang dit likasinnade söker sig. Således är det mer undantag än regel att snofsiga kvinnor visar sig i räjongerna. Men det inträffar. Och då kan det vara bra att vara lite förberedd. Det första man då bör hålla för minnet är att japanska män inte är överdrivet sofistikerade när de försöker klargöra sitt intresse. Så istället för att tala om för henne hur vacker hon är så skaffar man sig ett litet övertag genom att beundra hennes utstyrsel. Hon har satt samman den själv och därmed är det hennes modekänsla och intelligens som beröms, snarare än hennes dubbla DNA-helix. Och här kommer ett par arkaiska uttryck in som kan leda rakt in i en intressant diskussion. Uttrycken beror lite på var hon kommer ifrån. Därför underlättar det att vara hörsam för de japanska dialekterna och i det här fallet är det, även för en någorlunda nybörjare i japanska, relativt enkelt. Frågan är huruvida hon kommer ifrån Kansai – området runt Kyoto, Osaka och Kobe, eller ifrån Kanto, enkelt uttryckt Stor-Tokyo inklusive Kawasaki och Yokohama. Uttrycken skiljer sig nämligen åt. Det mer etablerade, och därmed ibland även användbart för någon ifrån Kanto är tanzenfu (丹前風) och är benämningen på en lång kimonoärm med fodrad stoppning (tanzen) som utnyttjades av kabukiskådespelare för en inledande dans som krävde stor skicklighet med armen eftersom ärmen var tung. Denna dans ansågs synnerligen elegant och kallades tanzenfu. Kvinnor som kunde bära upp kimono med tanzen ärm kom därför också att betecknas tanzenfu. Säg till henne fashonsensu wa tanzenfu hodo namamekashii och hennes hjärta är garanterat att smälta. Men i Edo kallades samma ärm för dotera och därmed blir det motsvarande uttrycket doterafu, sannolikt är dock tanzenfu mera gångbart såvida kvinnan inte är en äkta Edokko.

En tanke på “Liten språklektion i arkaiska uttryck 13

  1. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.