歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Tre generationer Kim

2 kommentarer

Det finns ett gammalt talesätt att första generationen skapar, andra förvaltar och tredje förstör. Ett praktexempel är klanen Rockefeller som i tredje generationen blev så många att de knappt gick att hålla reda på. En som febrilt försöker hindra den utvecklingen är Ingvar Kamprad, han lägger IKEA tillgångarna i stiftelser för att försvåra för hans avkomma att lägga vantarna på förmögenheten. Det här inlägget tar upp ett praktexempel på hur det gamla talesättet blir en självuppfyllande profetia.

Kim Il-sung byggde den nordkoreanska staten med hjälp av mytbildning, idag hade det kallats #FakeNews, och benäget bistånd från gamla havererade Sovjetunionen. Han skapade en industrialiserad planekonomi som en bra bit in på 70-talet fortfarande var överlägsen den sydliga grannens. Samtidigt byggde han upp en propagandamaskin som emulerade de japanska militaristernas gudförklaring av kejsaren. För det nordkoreanska folket kom Kim Il-sung att framstå som en levande gudom. Koreanerna syd för 38:e breddgraden hade förletts av amerikanska demoner som närsomhelst kunde tänkas anfalla det fredliga Nordkorea.

Hans föräldrar döpte honom till Kim Song-ju, men han tog sig namnet Kim Il-sung som frihetskämpe gentemot japanerna när han flytt till Kina. Även enligt dagboksanteckningar bland japanska soldater beskrivs han som en orädd gerillakrigare och vid 24 års ålder ledde han ett par hundra man som gick under beteckningen Kim Il-sung divisionen. I samband med att Sovjetunionen deklarerade krig mot Japan i slutskedet av andra världskriget invaderade de den koreanska halvön norrifrån. Stalin ansåg att koreanerna skulle ledas av en pålitlig koreansk kommunist och ögonen föll på Kim som sedan 1940 ingått i Röda Armén där han stigit till major i graderna. Det föll på en officer vid namn Leonid Vassin att utbilda Kim för sitt nya uppdrag som nationell ledare. Han var skeptisk för att uttrycka sig milt. Kims koreanska kan bäst beskrivas som knapphändig då han levt utanför landet sedan nio års ålder.

När han väl etablerats som ledare deklarerade han den Demokratiska Folkrepubliken Korea den 9 september 1948. Från GRU och KGB fick han information som pekade på att president Truman hade färre atomvapen än den allmänna uppfattningen samt att han fått en chock över förödelsen i Hiroshima och Nagasaki. Han drog då sannolikt slutsatsen att Truman inte skulle våga använda atombomber ifall han invaderade södra delen av halvön. Den 25 juni 1950 startade det vi kallar Koreakriget men som nordkoreaner kallar choguk haebang chonjaeng eller fosterlandets befrielsekrig. Invasionen gick Kims väg och på bara någon månad hade han lagt nästan hela Sydkorea under sig, men USA under ledning av general MacArthur landsteg i Incheon, utanför Seoul och lyckades pressa Kim tillbaka till en mindre enklav i norr mot den kinesiska gränsen. När amerikanerna närmade sig Yalu floden blev det oro i Peking och Kina beslöt sig för att skicka trupper till stöd för Kim. Kriget slutade med ett stilleståndsavtal 1953.

Kim lyckades med nöd och näppe klamra sig fast vid makten och insåg snabbt att skulle han lyckas sitta kvar behövde han spela ut Moskva mot Peking så att han alltid var garanterad stöd av den ena parten. De såg emellertid igenom honom och gemensamt försökte de avsätta Kim Il-sung vid den andra plenarsessionen under tredje centralkommitténs möte i augusti 1956. Försöket misslyckades och Kim övergick till mer despotiska metoder. Stora utrensningar sattes igång. Ungdomar skickades inte längre på utbildningar till Kina och Sovjetunionen. När Chrusjtjov ersattes av Leonid Brezjnev blev relationerna till Moskva varmare. Inte minst för att Kim ansåg Mao Zedong vara instabil och opålitlig. Hans position var nu så stabil att han avgick som premiärminister för att landsätta en ny grundlag som gjorde honom till president i all evighet. Han påtvingade även nordkoreanerna metersystemet 1975.

Hans son, Kim Jong-il, fostrades tidigt till att ta över. Fick viktiga poster inom både statsförvaltning och det Koreanska Arbetarpartiet, följde med sin far på guidningsresor där han gav råd och tips på allt från gödsling av risåkrar till tillverkning av kylskåp. Kim Il-sungs fristående politik från Kina och Sovjetunionen gick under beteckningen Juche, ungefär oberoende, fick som resultat att Nordkoreas utrikeshandel ströps. Inte minst då Sovjetunionen kollapsade och Kina blev en kapitalistisk ekonomi, blev det allt svårare att byta bort undermåliga nordkoreanska produkter mot nödvändig energi i form av olja och kol. Kim Jong-il valde därför att konsolidera sin makt genom att stärka den nordkoreanska armén. Det nordkoreanska folket fick betala ett högt pris i form av svältkatastrofer.

I samband med kommunismens sammanbrott lyckades Kim Jong-il hålla fast förbindelserna med de gamla europeiska öststaterna. Tidigare var Schweiz och Sverige de enda västländerna med ambassad i Pyongyang. Relationerna med Tjeckien, Polen, Bulgarien och exempelvis Rumänien utnyttjade han till att göra sig av med sin enda tänkbara rival, Kim Pyong-il var hans halvbror som till utseendet påminner betydligt mer om Kim Il-sung än vad Jong-il gör. Redan innan Jong-il tog över lyckades han övertala sin far att skicka honom runt som något slags diplomatisk flygande holländare. Genom att förbindelserna bestått är han numera etablerad ambassadör och kanske den enskilde nordkorean som har mest konkret erfarenhet av västvärlden och västerlänningars inställning till Eremitriket.

Till skillnad från sin far, som sökte sina ministrars råd såsom främste ansvarig med tillgång till den bästa expertisen inom sitt område, så krävde Jong-il inte bara absolut lojalitet men också total underlydnad. Enligt en personlig livvakt som hoppat av till väst kunde han få raseriutbrott ifall hans order inte följdes till punkt och pricka. Detta står emellertid i kontrast till den beskrivning som Fujimoto Kenji, en pseudonym för en japansk man som under många år arbetade som Kim Jong-ils personliga kock. I den beskrivs Jong-il som paternalistisk och omtänksam, men då bör man betänka att Fujimoto endast såg Jong-il i familjesituationer. Fujimoto beskriver också en man som hade smak för livets finare detaljer. Han fick flera gånger åka utomlands på shoppingresor relaterat till mat.

Raseriutbrotten i kombination med den epikureiska livsstilen skvallrar om en osäker människa som anser sig berättigad till sin ställning men lider av komplex för att han inte uppnått den av egen kraft. Runt 2008 blev det en vedertagen sanning bland Nordkorea analytiker att Jong-il led av diabetes. Han var frånvarande från stora ”obligatoriska” evenemang vid ett flertal tillfällen, det ledde till spekulationer från allt om interna maktstrider till att han redan var avliden. Hans sviktande hälsa resulterade också i att många nog ansåg att det var slutet för klanen Kim. Hans äldste son, Kim Jong-nam, föll i onåd redan 2001 och bosatte sig utanför Nordkorea. Mellansonen, Kim Jong-chol, ansågs för mjuk och mesig. Han ägnade sig huvudsakligen att försöka emulera Eric Clapton på gitarr. Återstod Kim Jong-un som vid tillfället endast var 25 år och saknade all nödvändig erfarenhet.

Dessutom hade hans mor en helt förkastlig songbun, klassystemet som reglerar Nordkoreas feodala system. Hon tillhörde lägsta möjliga fientliga klass, hon var nämligen japanska. Född i Osaka 1952 som Takada Hime, men hennes far var av koreanskt ursprung och även om han var från södra landsänden hade han förklarat sig lojal med det anti-japanska norr. Hon kom därför att som tioåring repatrieras till Nordkorea med sin far och blev danserska. Jong-il fann henne både vacker och mer frispråkig än nordkoreanska kvinnor (inte ovanligt bland kvinnor från Osaka) och fattade tycke för henne. Först som sin älskarinna men senare gjorde han förhållandet officiellt och gifte sig med henne. Med anledning av hennes usla bakgrund är hon en statshemlighet i Nordkorea. Klanen Kims blodlinje får inte besudlas.

Medan farfar byggde landet och far förvaltade det, om än med dubiöst resultat, är det således frågan om nu Jong-un kommer att fördärva det enligt första radens inledande modell? Han har lagt ned mycket resurser på nöjesanläggningar; nöjespark, vattenland, skidbackar, go-kart bana och liknande. Detta framstår onekligen som en manifestering av den uråldriga devisen ”bröd och skådespel” och just bröd, eller i deras fall ris, råder det stor brist på. Är det så att detta skall kompenseras med ”skådespel”? Nordkoreas ekonomi stapplar fram på brutna ben och kryckor, myndigheter har därför tvingats se igenom fingrarna med de privata marknader som uppstått och driftiga nordkoreaner åker upp till gränsen och inhandlar kinesiska smuggelvaror, eller tar själv in det för att sedan sälja det på marknaderna.

Detta leder till en, förvisso minimal, men dock stegvis mer förmögen mellanklass utanför partiets kontrollapparat. Är det så att Kim och hans rådgivare ser dessa nöjesanläggningar som en möjlighet att tysta ned en potentiell upprorisk skara genom att förse dem med alternativa spenderingsmöjligheter? Och kanske en metod för att få del av de inkomster som uppstår på marknaderna?

Jong-uns andra stora ambition tycks vara att färdigställa det atomprogram som hans far inledde. Provsprängningar och provuppskjutningar avlöser varandra på löpande band. Sanktioner verkar meningslösa, Nordkorea får tag i det material som behövs för att bygga missiler och skapa atomladdningar. Tveklöst ser Kim Jong-un det här som en garanti för sin maktposition, militären får kärnvapenkapacitet och utlandet (läs; USA) drar sig för att slå till mot dem ifall de kan slå tillbaka nukleärt. Japan som är värdland för de flesta amerikanska styrkorna i Asien är av naturliga skäl oroliga för utvecklingen. Kina håller en retoriskt lägre profil men är minst lika illa berörda och fruktar att USA pressas in i en hörna där de tvingas agera mot sin egen vilja. USA har dessutom en president som inte förstår diplomatins mer abstrakta avsnitt och tror sig kunna lösa problem genom Twitter meddelanden.

Sammantaget bådar dessa faktorer inte gott för överskådlig framtid. Det krävs inte mycket av missförstånd, inkompetens eller ego för att en oåterkallelig missil avfyras med förödande konsekvenser för den här delen av världen. I väst tenderar vi dessutom lätt glömma bort att andra världskriget inte började med Sudetenland och Anschluss eller invasionen av Polen, utan vid Marco Polo bron i Manchuriet.

Ett amerikanskt svar på Nordkoreansk aggression sker med stor sannolikhet från Japan. Det finns stora styrkor, massor av vapen, flyg och fartyg att tillgå och som befinner sig snabbt inom avfyringsavstånd från Pyongyang. Detta begriper naturligtvis de nordkoreanska generalerna och kommer därför insistera på att de amerikanska baserna i Japan skall utgöra mål i en inledningsattack. Alla krafter i Japan som vill revidera § 9 i grundlagen får vatten på sin kvarn och en gigantisk upprustning tar fart. Kina kommer inte att stillatigande åse sådana tilltag och när kineserna lägger mer resurser på militären blir Ryssland tvingade att göra detsamma för sina östasiatiska styrkor. Ett slags pseudo-kommunistisk kapprustning vidtar och även om de internt lägger ansvaret på Kim i både Moskva och Peking kan det retoriskt bli svårare att gå till handling emot honom.

USA kommer säkerligen att försöka få till stånd något slags allians mot Nordkorea för att rättfärdiga sin insats som mänsklighetens svar på ondskans demokratiattack. Japan, Storbritannien och möjligen Australien lär – om än motvilligt – gå med  i en sådan, medan många andra länder som kanske ser ett moraliskt ansvar att bidra får stora inrikespolitiska problem ifall de ställer sig på Trumps sida.

Hur stor är då sannolikheten att Trump väljer att slå till först? Den är inte lätt att svara på. Det är svårt för en demokrati att starta ett krig. Det måste rättfärdigas inför folket och därför föredrar de alltid att det är som ett svar på motsidans aggression. Skall Trumps tweets om Little Rocket Man och tal i FN om landets totala förstörelse ses som provokationer för att få till stånd en aggressionshandling som han sedan kan svara militärt på?

Vill Nordkorea göra en chanstagning och försöka vinna ett s.k. ”First strike scenario” så ges de en gyllene chans om en vecka. President Trump avlägger då ett tre dagar långt besök i Tokyo. Han kommer även att träffa kejsaren. Det innebär att en kärnvapenbestyckad missil avfyrad från en nordkoreansk ubåt, ifall de har den kapaciteten alltså, skulle träffa kejsarpalatset inom ett fåtal minuter. Otillräckligt med tid för att sätta presidenten i säkerhet och garanterad att skapa inledande kaos i amerikansk ordergivning.

Hur osannolikt är då detta scenario? Rimligen måste det betraktas som i närheten av en på miljarden. Men betänk att farfar hade rätt när det gällde Truman, han vågade inte sätta in atomvapen och när general MacArthur krävde att han skulle bomba Peking för att få kineserna att lämna Korea valde han istället att avskeda MacArthur. MacArthur räknade nog också det scenariot som en på miljarden.

2 tankar om “Tre generationer Kim

  1. Vilken värdefull historieblogg – stort tack för att ni finns till! Är Kim Jong-uns mormor känd vid namn? Var hon etnisk japanska?

    Gilla

    • Bägge hennes föräldrar var av koreansk börd men tvångsförflyttades till Japan av den kejserliga ockupationsmakten. Mamman stannade kvar i Japan när fadern repatrierades. Modern antas, det fördes inga noggranna förteckningar över tvångsförflyttade koreaner, vara barn till två koreaner bosatta i Osaka. Takahide Hime är den japanska läsningen av det koreanska namn hon mantalskrevs under i Japan. Skall koreansk namnkutym följas borde det egentligen läsas Taka Hidehime alternativt Eihime, men japanerna har en tendens att läsa kanji från Korea och Kina på det sätt som passar deras egen språkbild enklast. Jong-un mormors namn skrivs 李孟仁 och läses Lee Myeung-jin på koreanska men Ri Mo-jin på japanska.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.