歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Sixten och Sukeroku två identiska själar

Lämna en kommentar

Mordet på Hedvig Jensen i ett skogsparti i Troense på den sydfynska ön Tåsinge den 18 juli 1889 är Nordens största kärlekstragedi. Känd av alla och envar i såväl Sverige som Danmark, men även i Norge och Finland är de välbekanta med historien. Läsaren skakar på huvudet? Mannen som dödade henne var löjtnant för de Skånska Dragonerna. Hjälper det? Jaså, inte det? Hans namn var Sixten Sparre och hon var mer känd under sitt artistnamn Elvira Madigan. Och därmed trillar den obekanta polletten ned, riktigt var vet ingen. Genom litteratur, musik och film är det en historia som återberättats i snart 120 år, även om den historiska sanningen kanske inte helt överensstämmer med den sorgliga historien.

Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna –
Om Elvira Madigan.

Vacker var hon som en ängel
Ögon blå och kinden röd,
Smärt om livet som en stängel
Men hon fick en grymmer död.

Bloggen har ett distinkt minne av att detta skillingtryck av Johan Saxon ingick i musiklektionernas repertoar på mellanstadiet. Första gången svensk kommer i kontakt med historien är det i formen av en tragisk visa, ett begravningstal över den omöjliga romantiska kärleken som tvingar ett ungt par att välja döden då tidens klassamhälle inte kunde acceptera utomäktenskapliga förbindelser över klassgränserna. Idag hade den gode löjtnanten förmodligen aldrig antagits på officersutbildningen utan istället fått ett recept på olanzapin och fluoxetin (bipolär sjukdom). Men konstens grepp över sinnet är starkare än historieskrivningens, därför lever vi fortfarande med bilden av den omöjliga kärleken som Bo Widerberg förmedlade i sin 50 år gamla film. Men ingen ser den danska film som utkom samma år.

Elvira Madigan var lindansare och som cirkusartist var hennes sociala status, trots att hon och hennes syster tilldelades ett guldkors av Kristian IX efter ett uppträdande i Köpenhamn, snäppet strax över ett offentlig fruentimmer som de kallades på Nørrebro. I Japan kallades de yujo och en kvinna från Shinmachi i Osaka som gick under namnet Agemaki fångade ögonen hos en välbärgad grosshandlarson med namnet Yorozuya Sukeroku. Deras tragiska kärlekshistoria är märkligt snarlik Hedvig och Sixtens, men den inträffade 200 år tidigare.

Sukeroku var en regelbunden besökare i bordellstaden då han hade medlen att roa sig furstligt. Vid ett besök fick han upp ögonen för den undersköna Agemaki och blev störtförälskad. Samtidigt visste han att fadern aldrig skulle acceptera att han gifte sig med henne. Det var hus, inte ungdomar, som ingick äktenskap och en fattig prostituerad hade inget hus bakom sig, hon var troligen såld av sina föräldrar och tvungen att arbeta av den skulden till sin arbetsgivare.

Sukeroku lånar upp vad han kan hos vänner och bekanta, klär sig i en papperskimono för att inte bli igenkänd och beger sig till bordellen för att köpa loss Agemaki. Under tiden han försökt låna upp pengar har en annan välbärgad man från IyoShikoku anlänt och erbjudit sig att köpa loss henne för att ta med sig hem till ön. Häftiga diskussioner mellan bordellägaren och Sukeroku uppstår. De unga tu förstår att mannen från Shikoku har en god förmögenhet och kan överbjuda Sukeroku. De beslutar sig för att rymma.

Efter en tids flykt når de Sennichiji, de Tusen Dagarnas Tempel, i Osaka, bägge klädda i vita kimono av japanskt rispapper, gjort för att suga upp tusch. Som välbärgad köpmansson har han haft råd att köpa sig en licens för att bära det korta svärdet, wakizashi. Med det dödar han Agemaki genom att sticka det genom kroppen, därefter skär han traditionsenligt upp magen på sig själv. De två vita kimono blir helt rödfärgade och när de hittas håller de hand med varandra och svärdet ligger prydligt placerat mellan dem. Det har således krävt en oerhörd viljekraft av Sukeroku efter att han skurit upp magen på sig själv.

Händelsen blev startskottet, precis som med Hedvig och Sixten, för en uppsjö av kabukipjäser, dockteater, visor och andra konstnärliga uttryck. Olycklig kärlek, så stark att de förälskade väljer döden framför alla andra alternativ, är uppenbarligen universellt fascinerande. Kanske för att de flesta aldrig varit med om den känslan? Även om de flesta av oss säkert någon gång i livet till en älskad, särskilt vid ett uppbrott, kläckt ur oss att vi inte kan leva utan den andra och om hen lämnar oss begår vi självmord. När bloggen var en enkel spalt hände det, men eftersom det fortfarande bloggas verkställdes uppenbarligen aldrig det som egentligen är ett förfärligt hot. Bara en ren ungdum kan tro att förhållande byggs på hot, uppenbarligen saknade man insikten att ingen kan gå igenom livet med en annan för att förhindra dennes självmord.

I Japan inträffar det fortfarande. Det händer än idag att föräldrar motsätter sig barnens val av livspartner, särskilt vanligt är det ute på den konservativa landsbygden. Tanken att hus skall bygga klaner lever fortfarande. Bloggens hustru giftes i sin ungdom bort med en ung man vars familj ägde ett sjukhus, fadern, som var i fastighetsbranschen, hade en tanke att genom döttrarna bygga upp en kedja av sjukhus i regionen där han ägde en hel del mark eftersom den marken ger den högsta avkastningen. Det är mer än 20 år sedan hustrun hade kontakt med sina föräldrar som idag ligger på olika hem var för sig. Den äldsta dottern är läkare och genom sina kontakter inom sjukvården såg hon till att föräldrarna lades in på separata hem. Den som tror att japanskor är underdåniga, ödmjuka och tillmötesgående har aldrig träffat dem när de sveper sig i hämndens mantel. Men den sortens poetiska rättvisa syns inte till i litteraturen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.