歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Tajima Naoto en nagel i ögat på Adolf

Lämna en kommentar

Sommarolympiaden 1936 i Berlin var tänkt som en storslagen hyllning till nazisternas världssyn och ideologi, den ariska rasen skulle lovsjungas, tyska idrottsmän skulle hyllas. Hitler fick i princip som han tänkt sig, Tyskland tog 33 guldmedaljer, 26 silver och 30 brons, totalt 89 medaljer. USA blev tvåa med 56 medaljer, därav 24 guld. Även Sverige, som ju Hitler räknade in bland de ariska folken, gjorde bra ifrån sig, en sjunde plats med 20 medaljer. Det sägs ofta att Jesse Owens, som tog fyra guldmedaljer i friidrott gjorde Führern upprörd, men han har själv vittnat om att han tilldelades medaljerna med ett leende på Hitlers läppar och ett rejält handslag. Däremot fanns det en del andra medaljörer som fick hans matsmältning i olag.

Tajima Naoto föddes ett par veckor efter Stockholmsolympiaden i Osaka men växte upp i sin fars hemby, Iwakuni, som idag domineras av en amerikansk flygbas för marinkåren. Han deltog i Los Angeles olympiaden 1932 där han blev sexa i längdhopp. Ett resultat som han förbättrade till en bronsplats i Berlin. Men det var i tresteg han överraskade, han hoppade exakt 16 meter och satte nytt världsrekord. Anmärkningsvärt inte minst eftersom det var en ”hobbygren” för honom, han satsade själ och hjärta i längdhoppet. Den som verkligen flög i luften över Tajimas medaljer var Joseph Goebbels. Han skall ha försökt övertala Leni Riefenstahl att helt redigera bort hans prestationer från sin dokumentär Olympia. Hans upprördhet minskades naturligtvis inte av att även silverplatsen intogs av en annan japan, Harada Masao från Kyoto. Nishida Shuhei och Oe Sueo hoppade i stav 4,25 meter, det räckte för en delad andra plats. Arrangörerna ville att de skulle göra särhopp för att avgöra vem som skulle få silver respektive brons. Bägge vägrade, så silvert tilldelades Nishida, som även tog det i Los Angeles, medan Oe fick nöja sig med bronsmedaljen. Men på vägen hem till Japan stannade de till hos en guldsmed som delade deras medaljer och satte samman dem med en halva silver och en halva brons.

Riefenstahl skall ha blivit vansinnig på Goebbels för att han lade sig i hennes redigering, men i något slags kompromiss redigerade hon bort avsnittet där Maehata Hideko, tar Japans första kvinnliga guldmedalj genom att i 200 meter bröstsim slå tyskan Martha Genenger med över en sekund. Detta var oförlåtligt ur japanska ögon. Trots den stora tidsskillnaden på åtta timmar var grenen en av få som NHK sände direkt på radio i en tid då det var både dyrt och besvärligt att länka upp direktsändningar.

Den som verkligen borde ha fått Goebbels och Hitlers blod att koka hette Son Kitei och tog guld i maraton. Vid den här tiden var de sannolikt inte allt för insatta i andra kulturer och deras hantering av de ”orena raserna”. Egentligen hette han nämligen Son Kee-jeong och kom från norra Korea. Vid denna tid var det japanskt protektorat, och därför lät japanska idrottsförbundet honom ställa upp som japansk medborgare. Han tackade för sig genom att springa på 2 tim 29 min och 19,2 sek, nytt olympiskt rekord. Därmed var han också den förste korean som tog guld i ett olympiskt spel. Därför hedrades han med att tända den olympiska elden 1988 i Seoul, 74 år gammal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.