歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Hur vi förlorade 2½ industrisektorer till Japan

5 kommentarer

Konsten att uttolka Japan har tagit jättekliv de senaste 30 åren. Idag förstår vi bättre varför landet är strukturerat som det är, hur japanerna tänker och varför de agerar som de gör. Det finns fler icke-japaner som behärskar språket än någonsin och som därmed också kan ta del av all den information som produceras av japanerna själva. Men av någon anledning präglas rapporteringen från och om Japan i de nordiska länderna av exotism, okunskap och föråldrade fakta, dessutom till stor del av andrahandsuppgifter. Om det beror på cerebral atrofi eller generell lättja är inte alltid helt lätt att utröna. Med tanke på att vi förlorat två och en halv industri till japansk konkurrens är det förvånansvärt att vi inte förmår höja vår intressenivå. Det börjar bli dags att ta en närmare titt på våra missförstånd.

Till och med den förste stora betraktaren, jesuitmissionären Luis Frois, gjorde misstag i sin rapportering. Men då ingen hade sakkunskapen att ifrågasätta honom blev hans betraktelser etablerade sanningar. I ett av hans tidiga brev hem förtäljer han att Japan består av 66 riken. Semantiskt korrekt eftersom japanerna vid den här tiden benämnde sina provinser kuni (國) skrivet med ett tecken som bland annat betyder rike, men provins är ur ett västerländskt perspektiv en rimligare benämning då de alla var underställda kejsaren, och så småningom shogun. Benämningar som grevskap eller hertigdömen hade varit närmre verkligheten, men de fullföljde åtminstone sitt misstag och gav en daimyo titeln kung snarare än provinsfurste. Det skulle dröja till senare hälften av 1800-talet innan de övergick till att benämnas baroner.

Likaså när han beskriver Kyushu kallar han det Saikoku som var den gängse benämningen vid den här tiden, men sedan fortsätter han ”att det kallas så eftersom det består av nio riken” och där har han blandat ihop begreppen. Kyushu betyder ”nio stater” medan Saikoku faktiskt betyder ”västerlandet” men i detta fall istället bör tolkas som ”de västliga provinserna”. Den här fadäsen är naturligtvis inte problematisk i sig, men det faktum att den kunde leva kvar som giltig sanning i nästan 300 år visar hur lätt ett missförstånd kan bli bestående och det är typiskt att han begår det innan han lärt sig japanska ordentligt.

Det verkligt klassiska exemplet på missförstånd är berget Fuji i Shizuoka prefektur, på japanska 富士山 som uttalas Fuji-san varpå många fått för sig att man talar om berget som en person (san är ett honnörsuffix för personer), men än värre att de uttalar det Fujiyama som är en import från en novell med titeln Madame Butterfly av John Longe, senare adapterad som opera av Puccini. I samma anda ser man ofta ordet daimyo förklarat som ”stort namn”. Det skrivs 大名 och ser man endast tecknen kan man naturligtvis tolka det som stort namn, men då lämnar man ordets etymologi helt åt sidan för en strikt teckentolkning. Ordet kommer sig av myoden skrivet 名田 som var namnet på de verkligt stora jordbruksarealer som utgjorde skattebasen under Heian och Kamakura perioderna, en daimyo var således den som härskade över daimyoden eller stora, ofta sammanslagna, jordbruksarealer. Förvisso var hans namn ”stort” men det var inte anledningen till titulaturen.

Kunskapen om Japan har således till övervägande del förmedlats av, förvisso välmenande, dilettanter som i sin konsekvens har skapat en bild av landet som i bästa fall kan sägas vara otillräcklig och i de värsta avarterna är helt åt fanders. Det får i sin förlängning två olyckliga följdverkningar, den förste är att dessa klåpare framstår som experter enär ingen journalist eller granskare har förmågan att ifrågasätta det material de presterar. Är bilden heltäckande? Finns det avvikelser? Vilka är i så fall de? Existerar det alternativa tolkningar? Listan på potentiella frågor kan göras lång. Den andra, och betydligt olyckligare, är att de som verkligen har behov av detaljerad och korrekt information om Japan inte vet vart de skall vända sig. Och vänder de sig till dem som etablerat sig ett namn som något slags förståsigpåare i relation till Japan är risken uppenbar att de erhåller felaktig, men framför allt otillräcklig information.

Inledningsvis påstod jag att vår bristfälliga kunskap om Japan har kostat oss 2½ industrisektorer. Den första som gick i graven var svensk elektronikindustri inom audio och TV, stolta svenska företagsnamn som Luxor, Aga, Inertia, Sonab, Dux, Skantic, Sonus, Audio Pro (som fortfarande erbjuder högtalare) och Radiola ( stort tack till Japanbloggens Dag Klingstedt för företagsnamnen) försvann från Gula Sidorna. Det enda som finns kvar som företag är Aga, men de tillverkar inte längre konsumentelektronik. Läsare födda från mitten av 60-talet och framåt har sannolikt aldrig hört namnen eftersom de började konkurreras ut vid denna tid av billiga japanska substitutionsprodukter. Svenska ingenjörer höll hårt fast vid att vakuumrör skapade bättre ljud, konsumenterna röstade med sina plånböcker och ingen hade en aning om vad alla de nya namnen som Sony, Aiwa, Akai, Panasonic, Sanyo, Pioneer, Onkyo och så vidare höll på med, vilka strategier de hade, ifall de fick subventioner eller hur deras kostnadsbild såg ut. De svenska företagen famlade i blindo.

Situationen var likartad i våra grannländer, norska Tandberg hade bandspelare i alla svenska klassrum, Nokia tillverkade audio och tv-apparater innan de började med mobiltelefoner, ett annat finskt företag var Salora och så förstås danska Bang & Olufsen. Av alla dessa företag är det endast B&O som fortfarande lever i välmåga. Inte för att de tillverkade bättre eller billigare audio och TV än japanerna. Men de analyserade Japan och insåg att japanernas akilleshäl var deras design. Ingenjörsdrivna fokuserade de på tekniken, inte användarvänligheten, medan B&O gjorde det rakt motsatta. Ett bevis på att rätt information lönar sig.

Den andra var varvsindustrin under 70-talet. Det har berättats mig att Nils-Hugo Hallenborg, legendarisk VD på anrika Kockums Varv AB i Malmö var förtvivlad för att han inte kunde få tag i information om sina japanska konkurrenter. Han fick Skånes Handelskammare att uppvakta Lunds Universitet för att förmå dem starta utbildning i japanska. Lobbyverksamheten lyckades, utbildning påbörjades redan påföljande termin, men det var tyvärr redan försent. När den första kullen språkdugliga studenter genomgått ekluten var varvseran redan förbi. Det här visar på nödvändigheten av framförhållning, att ropa på hjälp när endast huvudet är över vattenytan är i senaste laget, en olycklig kallsup och det är finito. Varvskrisen hade inget med Nils Åsling, socialavgifter eller oljekris att göra. Japanska varv byggde fartyg nästan på löpande band även efter oljekrisen, men det är alltid lättare att skylla på utomstående faktorer istället för egen bristande kompetens. Hallenborg visste åtminstone var och varför skon klämde. Hade han haft tillgång till information om den japanska varvsnäringen, vilket stöd de erhöll och liknande och kunnat presentera detta i saklig ordning för landets statsminister, oavsett om han hette Palme, Fälldin eller Ullsten, skulle de ha kunnat vidta de åtgärder som behövdes för att svenska varv inte skulle tappa i konkurrenskraft. Samma öde mötte danska Burmeister & Wain, Aalborg Værft, Helsingør Skibsværft och exempelvis Nakskov Skibsværft, och i Norge Akers Mekaniske Verksted och i Finland Valmet och Wärtsilä. Ingen förstod sig på utvecklingen i Japan och fick betala det ultimata priset för bristande kunskap.

Den halva industrisektorn då är personbilsindustrin. SAAB som personbilstillverkare är borta och Volvo PV är i utländsk ägo. Volvos lycka är att de nu ägs av någon som lägger ned mycket tid på att förstå den japanska bilindustrin eftersom de har för avsikt att emulera deras framgångssaga. Tyska tillverkare klarar sig genom sin exceptionella kvalité och gedigna konstruktioner, men franska och italienska biltillverkare får det svårare och svårare, blir allt mer beroende av sina, i sammanhanget små, hemmamarknader. Den sektor som klarat sig, hitintills åtminstone, är bussar och lastbilar. De japanska tillverkarna är, åtminstone än så länge, helt fokuserade på sina hemmamarknader och närliggande marknader i Asien. Bussar och lastbilar är mindre för att kunna ta sig fram på trånga vägar och de tycks ha en oerhört stark lobby eftersom de är rena miljömördarna, de spyr ut dieselavgaser rakt ut i luften helt obehandlat.

Volvo Lastvagnar har varit kluriga nog att vara närvarande i Japan och har även en svensk kunnig i japanska på sitt japanska kontor. Saab-Scania däremot är frånvarande och riskerar, den dag de japanska tillverkarna bestämmer sig för att erövra resten av världen, att gå samma öde till mötes som Kockums eller Lux.

Det kanske mest anmärkningsvärda i sammanhanget är, åtminstone utifrån en utomstående betraktares synvinkel, att de nordiska industrierna inte kunnat gå samman och arrangera ett gemensamt informationsinsamlingskontor i Tokyo. Se det som en gemensam stabsfunktion för hela industrin, inte bara närsynt för det egna företaget. Ett femtiotal nordbor, samtliga funktionella i japanska, med kanske lika många lokalanställda japanska assistenter, vars uppgift det är att nordiska industrier aldrig skall behöva tas på sängen av den utveckling som sker långt borta och aldrig dyker upp i vanliga massmedia förrän det är för sent.

Det finns ingen anledning att missförstånden som uppstod på 1500- och 1600-talet skall behöva styra utvecklingen i det 21:a århundradet. Men om den passivitet som information från Japan mottogs för 500 år sedan består kommer misstagen också att upprepas. Därom är all historieforskning enig.

5 tankar om “Hur vi förlorade 2½ industrisektorer till Japan

  1. Ping: Filosofiska rummets japanska monolog | 歴史館

  2. Ping: Sverige spelar nu officiellt i division 3 | 歴史館

  3. Ping: När Japan blödde | 歴史館

  4. Du menar att fransmän ligger mer i framkant när det gäller kulturell och lingvistisk förståelse?

    Gilla

  5. Ping: Den undermåliga japanska sexualundervisningens historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.