歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

En halv böj Japan*

1 kommentar

Förstagångsbesökare till Japan slås gärna av hur rent, snyggt och prydligt det är överallt. Ingen graffiti på tåg och tunnelbanor, inga uppskurna säten i bussarna, damast på sätena i en taxi och chaufför med vita handskar. Ingen risk för att trampa på bortspottade tuggumin, inga fimpar eller snuspåsar som kommer flytande i en rännil av regnvatten och när fulla japaner har sammanträde med Ullrik ser kompisarna till att det sker över en dagvattenbrunn så att spyorna snabbt rinner iväg med avloppsvattnet. Den konspiratoriskt lagde börjar snabbt spekulera i någon form av nationell mani.

Den konspiratoriske har inte helt fel. Precis som att svenskar knappast kan anklagas för att vara överdrivet kristna kan japaner inte heller sägas vara religiöst lagda. Men precis som att våra värderingar är bakade i en ugn av kristen tradition har japanerna integrerat shinto och buddism i sin nationalkaraktär till den kryddiga grad att ingen längre reflekterar över det. Och för att förklara anledningen till den bristande nedsmutsningen i det japanska samhället måste vi gå till två centrala koncept i shintos traditioner. Det ena är kiyoi (清い) som betyder renlighet och det andra är omoiyari (思いやり) som närmast får översättas med omtanke, men lika mycket betyder ”att reflektera i den andres ställe”. Ungefär som; den som inte gått tusen mil i en annan mans skor…, men ovanpå det hur man kan bidra med att samtidigt lindra skoskav för den andre tusenmila vandraren.

Det finns en uppsjö av renlighetsceremonier inom shinto, byggplatser rengörs från vilsekomna andar, spädbarn för att inte bli besatta och det är inte ovanligt att arbetsplatser rengörs årligen, bara för att vara på den säkra sidan. Renlighet är således ett genomgående tema i den äldsta av japanska religioner och en gång i tiden styrde kejsaren genom att bevilja eller vägra sin omgivning renlighetsceremonier. Av den anledningen ligger det djupt rotat i nationalsjälen att inte smutsa ned sin omgivning. Därför gick också folk omkring och rensade slagfälten när bataljen var avslutad en gång i tiden. Numera manifesterar det sig exempelvis i att många rökare går omkring med ett personligt askfat med lock som de plockar fram om de sätter sig på en offentlig plats, en parkbänk till exempel, och röker en cigarrett. Askan och fimpen läggs i det medhavda askfatet för att senare tömmas på kontoret eller i hemmet.

Japan har helt nyligen beslutat att rökning i offentliga lokaler, och hit hör krogar och barer, skall förbjudas från nästa år. Japan har varit den sista utposten bland de industrialiserade länderna som haft en liberal inställning till rökare, men inför olympiaden 2020 vill de inte framstå som eftersläntrare. Räkna således med att bärbara askfat kommer att öka i försäljning markant. Med tanke på omoiyari kan man ju då undra varför det dröjt så länge. Svaret är enkelt, rökare var i majoritet, det var således icke-rökarnas skyldighet att visa rökarna omtanke. Hälsofrågan var ett individuellt val och den som vill begå långsamt självmord genom intag av nikotin och tjära var i sin fulla rätt att göra så. Antalet rökare har dock minskat över åren och läget är nu omvänt, det är rökarna som är i minoritet och därför bör visa omtanke om de som inte röker.

Bilden här bredvid är ett bra exempel på hur japanen kan visa omoiyari, det är servetter som vikts ihop till tre balettdansöser på en KFC restaurant. Det är gjort enkom för att glädja nästa gäst som kommer och sätter sig vid bordet och det är sannolikt också orsaken till att personalen inte städat bort dem. Ingen vet vem som gjort detta och personen förväntar sig inget tack eller uppskattning utan det är gjort av ett rent hjärta i förhoppningen att skapa ett litet leende på någons läppar. För den som närmar sig bordet ser det nämligen först ut som om personalen inte rensat bordet ordentligt, men när man kommer tillräckligt nära upptäcker man att det är dansöser och börjar genast fundera på vad det kan vara för personlighet som tänkt ut detta.

Videon nedan blev viral i samband med fotbolls VM i Brasilien. Japanska fotbollsfans som efter matchen städar rent på sin sektion av läktarna. De har kommit förberedda med tänger och svarta sopsäckar, dels för det internaliserade behovet att göra rent efter sig, kiyoi, men också för att besökarna till nästa match inte skall besväras av deras tidigare beteende, typisk omoiyari. Svenskar som varit bosatt en längre tid i Japan tar renligheten som en självklarhet och får ofta en omvänd kulturchock när de flyttar hem och skall gå igenom T-Centralen för första gången på tio år.

*För den som eventuellt inte greppar begreppet ”halv böj” sök på Cornelis Vreeswijk och en halv böj. Explorer är även känt som Renat.

En tanke på “En halv böj Japan*

  1. Ping: Staffanstorp kommuns japanska erfarenhet | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.