歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Hedonistens paradis i Edo

20 kommentarer

Ingång till téhus, banderollerna tackar för full beläggning

Yoshiwara, Shinmachi och Shimabara är välkända namn för Aristoppos lärjungar, de var Edos, Osakas och Kyotos motsvarighet till Kyrene. De hade ett enda syfte, att tillgodose hedonistens samtliga behov. De etablerades under Edo perioden tillsammans med inte mindre än ytterligare 21 yukaku, eller licensierade nöjeskvarter. Med detta inlägg tar bloggen en närmare titt på prostitutionens historia i Japan.

 

När Edo etablerades i början av 1600-talet var det i realiteten en stad helt bestående av män. De olika daimyo ålades att skicka hantverkare av olika slag från hela riket. Det betydde att de skickade män av allehanda sorter. Ingen tänkte tanken att det kanske kunde vara bra ifall även kvinnor medföljde. När arbetskraften tog ledigt var deras aktiviteter begränsade till att äta och dricka. Följden blev undertryckta frustrationer som tog sig utlopp i våldsamheter, det blev helt enkelt dyrt för shogun att hålla ordning och reda i Edo på kvällar och lediga dagar.

Samtidigt började kvinnor söka sig till Edos utkanter där de erbjöd sexuella tjänster och ett visst lugn lade sig över Edo. Shogun lade märke till förändringen, men efter en tid uppstod det nya problem i utkanterna. Män vägrade betala för sig, klagade på servicen och i en del fall blandade de ihop sexuell tillfredsställelse med monogami. Svartsjukedramer uppstod, ibland med dödlig utgång. Det var uppenbart att verksamheten borde regleras och kontrolleras. Shogun var mogen för konkreta förslag.

Förslaget från en man med namnet Shoji Jinemon blev att bygga en stad i staden. Ett antal kvarter i norr som fick egen palissad och endast en port där såväl klienter som arbetskraft kunde passera. Därmed var verksamheten lätt att övervaka, trubbelmakare kunde snabbt och enkelt förpassas utanför palissaden och verksamheten spillde inte över och ut i resten av samhället. För rätten att bedriva verksamhet och det polisskydd som behövdes för att övervaka verksamheten fick téhusens ägare avsätta en viss summa i skatt eller licensavgift med tidens vokabulär. Yoshiwara visade sig vara en utmärkt affär för shogun och därför kom yukaku att spridas till sammanlagt 24 olika platser runt om i riket. Men fortfarande var könsbalansen i Edo rejält snedfördelad, det hände även att shogun vid tillställningar hyrde in kurtisaner från Yoshiwara för att agera tjänstefolk vid shogunens tillställningar.

Det var även tal om att öppna ytterligare en stad i staden för Edos räkning. Det tog några decennier, men så småningom kom licensinnehavaren underfund med att de kunde tjäna mer om de konkurrerade mindre. Prisöverenskommelser blev legio och de med små inkomster hade inte längre råd att besöka Yoshiwara. Försök med springnotor ökade i förekomst och det som kallas shisho eller privatprostituerad som kunde bedriva uppsökande verksamhet – i motsats till en hoko som var en officiellt ackrediterad erotikarbetare – hänga på ett privat téhus, eller ibland även vandra stadens gator, blev också en vanligare syn. Därmed återuppstod de gamla problemen med oordning. Förslaget blev därför att öppna upp liknande nöjeskvarter i en annan del av staden, inte minst för att licensinkomsterna lockade shoguns finansdepartement.

Men Yoshiwara brann ner till grunden och shoguns medel behövde därför användas till att bygga upp bordellkvarteren på nytt för erotikarbetarna i Yoshiwara och förslaget rann helt enkelt ut i sanden. Nöjesstaden återuppbyggdes i kvarteren bakom det jättelika Senso-ji templet i Asakusa och hade som sin granne ett sinnessjukhus. Här skulle man residera ända in i Meiji perioden innan verksamheten lades ned under påtryckningar från anländande västerlänningar, särskilt missionärer.

Yoshiwara var så populärt bland både byråkrater och prästerskap att de beviljades en egen Inari gud kallad Kurosuke, som fanns uppställd i stadens fyra hörn. Det blev en utmärkt ursäkt för Yoshiwara att avhålla ett flertal festivaler till gudens ära. Med dans och musik hyllades Kurosuke, att det samtidigt innebar att många nyfikna samlades runt palissaderna eller passerade porten gjorde naturligtvis ingen ledsen.

Veneriska sjukdomar florerade, trots försiktighetsåtgärder blev de gravida och lösningen var alltid abort. Det var snarare undantag än regel att erotikarbetarna upplevde sin 30:e födelsedag. Många drömde sig därför bort och ansträngde sig att etablera emotionella relationer med välbärgade klienter. Téhusägarna ville av naturliga skäl inte tappa bort sina kassakor och när de misstänkte någon för att försöka snärja en kund kunde det bli byten mellan téhusen. Skickliga affärsmän höll sig gärna med två eller tre téhus inom området som låg långt från varandra så de kunde skicka runt sin arbetskraft mellan etablissemangen utan att behöva ingå kohandel med konkurrenterna. Allt i förhoppningen att den betuttade kunden inte skulle hitta sin förälskelse och snabbt finna sig tillrätta med en ny kvinna.

20 tankar om “Hedonistens paradis i Edo

  1. Ping: Liten språklektion i arkaiska uttryck 11 | 歴史館

  2. Ping: Liten språklektion i arkaiska uttryck 12 | 歴史館

  3. Ping: Sixten och Sukeroku två identiska själar | 歴史館

  4. Ping: Japanska restaurangnäringens historia | 歴史館

  5. Ping: Japans pornografi och sexualhistoria | 歴史館

  6. Ping: Liten språklektion i arkaiska uttryck 15 | 歴史館

  7. Ping: Hur ett peruanskt skepp frigjorde Japans prostituerade | 歴史館

  8. Ping: När polisen agerade sutenörer | 歴史館

  9. Ping: Geishans historia | 歴史館

  10. Ping: När Sverige blev känt i Japan | 歴史館

  11. Ping: Japanska polisens historia | 歴史館

  12. Ping: Fuzokugai platsen där sexualmoralen tar paus | 歴史館

  13. Ping: Liten språklektion i arkaisk japanska 19 | 歴史館

  14. Ping: Nagai Kafu – ludrens bäste vän | 歴史館

  15. Ping: Japanska turismens historia | 歴史館

  16. Ping: Ingen vattenhandel är som vodkadrickarens | 歴史館

  17. Ping: De japanska lyktornas historia | 歴史館

  18. Ping: Kabukis historia | 歴史館

  19. Ping: Japanska dagis och deras historia | 歴史館

  20. Ping: Prostituerad mördad av sedeslös provinsfurste | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.