歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japansk polis med tortyr sedan 1600-talet

2 kommentarer

Exempel på ishidaki

Japansk polis, som bloggen tidigare beskrivit, har långtgående befogenheter. Såväl Sverige som Japan bryter mot en av de mest grundläggande rättssäkerheterna, rätten till en snabb och rättvis rättegång. Det är inte ovanligt med misstänkta som sitter häktade upp emot ett helt år, utan någon som helst möjlighet att förbereda ett försvar, söka andra förklaringar till det inträffade och presentera det för domstolen. Visar det sig sedan att den häktade är oskyldig betalas det ut ett skadestånd motsvarande förlorad arbetsinkomst. En skamfläck på ett rättsväsende som medborgaren förväntas ha förtroende för. I Japan är det likadant, polisen kan arrestera någon utan orsak i 48 timmar, en åklagare kan sedan förlänga det i ytterligare 24 timmar för totalt 72 timmar. I realiteten förlänger åklagaren detta mer eller mindre på löpande band genom att den misstänkte släpps för att omedelbart arresteras på nytt. Anledningen är att japanska rättegångar bygger mycket på att den misstänkte skall erkänna och det är polisiärt svårt att övertyga en misstänkt om sin skuld på endast 72 timmar. Därför gillar de tortyr och har använt det flitigt historiskt.

Teknisk bevisning under Edo perioden var en besvärlig historia, svärden var likartade och mikroskopiska skillnader i snitten gick inte att få fram. Istället förlitade man sig på erkännanden och de som inte frivilligt erkände ansågs behöva lite hjälp på vägen. Av den anledningen höll sig poliskåren med ett antal torterare som gick under benämningen Okappiki och deras handlingsfrihet var starkt begränsad och reglerad. En tillåten metod var mizuseme, som betyder vattenattack, idag skulle vi använda det amerikanska uttrycket water boarding. För den drabbade kändes det som om han höll på att drunkna och det inträffade att folk med högt blodtryck eller svagt hjärta dog under processen. En variant på denna kallades mizuro och var en cell med ett runt badkar som nådde upp ungefär till naveln, där placerades den misstänkte i kallt vatten ståendes på knä. Det kan tyckas vara en mild form av tortyr, men den som försöker luta sitt huvud mot karkanten när han blir trött glider ner i vattnet och riskerar drunkna.

En annan variant kallas Surugadoi, ungefär Suruga utfrågning eftersom det var kommissarien i Sunpu som kom upp med tekniken. Händer och fötter bakbinds med stenbumlingar mellan ryggen och extremiteterna, därefter skruvas det med ett stag så stenarna trycker på ryggen, en effekt som förvärras om den torterade vrider och vänder på sig.

En utstuderad variant var ishidaki där den misstänkte bakbands och placerades i knäsittande ställning som är det artiga sättet att sitta för japaner. De är således vana vid positionen, men här förvärrades den av att man på låren placerade stenpålar som vägde 50 kg styck. Illustrationen är således en misstänkt med 250 kg vilande på sina lår. Det torde framgå av ansiktsuttrycket hur smärtsamt detta är och även shogunatet ansåg att man inte kunde behandla misstänkta hur som helst. 1742 förbjöds exempelvis både ishidaki och mizuseme som tortyrmetoder då det gick upp för dem att flera erkännanden var motiverade av smärtan och inte den tänkta självinsikten.

Men andra former levde kvar och därför har japansk polis haft stort utrymme att använda sömnstörning, celler med stark belysning som är påslagen hela tiden, byten mellan iskalla celler och de som mer påminner om en bastu och förhörssessioner som kräver fyra eller fem förhörsledare för att de varar i tio till tolv timmar. DNA tekniken har inneburit att flera gamla fall har blivit avslöjade som felaktiga domar, oftast för att den misstänkte helt enkelt inte orkat med förhörsmetoderna och erkänt för nöjet att få sova en hel natt ostört. Med tanke på hur ingrott beteendet att offentligen be om ursäkt för de problem man åsamkar sin omgivning skall det noteras att polismyndigheterna aldrig ber om ursäkt för felaktiga arresteringar och påföljande fängelsedomar.

I Sverige pågår en debatt om polisens effektivitet. En sak är säker, toleransen för de långa häktningstiderna bidrar inte till effektivare polisarbete. Med det menar bloggen inte att Sverige skall överväga den japanska polisens arbetsmetoder, men att frihetsberöva någon för att polisen anser sig behöva arbetsro rimmar illa med en modern människosyn. Inte minst principen om att alla är att betrakta som oskyldiga tills en domstol fastslagit motsatsen. Den som suttit häktad länge men aldrig hamnar i domstol döms lätt av folkets domstol i det ögonblick hen lämnar häktet. Därför är det så viktigt att rättsväsendet går i bräschen för oskyldighetsprincipen.

2 tankar om “Japansk polis med tortyr sedan 1600-talet

  1. Ping: Strävar Japan bakåt mot sin förkrigshistoria? | 歴史館

  2. Ping: Carlos Ghosn och japansk rättvisa | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.