歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Ursäktens komplicerade existensialism

1 kommentar

Att be om ursäkt är något av en konstart i Japan. I få andra situationer är skillnaderna mellan den svenska och japanska kulturen tydligare. Egentligen är det aningen anmärkningsvärt då anledningen för den japanska ursäkten i sig rymmer ett begrepp som, åtminstone förr, utgjorde en central del av den svenska nationalsjälen, men numera, tvingas bloggen erkänna, hör man det aldrig mera. Det handlar om solidaritet. Just nu finns det två parallella händelser som tydligt belyser detta.

Migrationsverket har gjort en intern revision för att få klarhet i den dåliga produktiviteten. Internrevisorerna valde, modigt nog då de borde varit klara över konsekvenserna, att tala klartext och förklarade det med att de flesta av dagens handläggare tillhör de ”curlade 80-talisterna” vars produktivitet ligger på en tredjedel av deras företrädares. Sopar ingen vägen för dem får de heller inget uträttat var kontentan i kraftigt sammandrag. Inte helt oväntat tog de utpekade illa åt sig och facket krävde en ursäkt. Nu kommer vi fram till den springande punkten. Så här stod det att läsa i DN: ” Den typen av beskrivningar tar vi avstånd ifrån. Men man måste hålla isär myndigheten och internrevisionen. Vi kan inte be om ursäkt för något som någon annan har gjort, säger Mikael Ribbenvik.
(fet stil av bloggen)

I Sverige handlar det om att slippa be om ursäkt till varje pris. Ribbenvik, som säkerligen är en hyvens operativ chef, väljer att bortse från det faktum att internrevision per definition betyder att den är en del av myndigheten eftersom den endast ägnar sig åt att följa upp myndighetens arbete. Intressant nog sväljer journalisten detta utan en sekunds eftertanke. Man kan undra över varför svenskar är så rädda för att be om ursäkt? Och varför detta beteende tydligen är fullt ut accepterat? Låt oss kontrastera detta mot dagens händelse i Japan.

Takahata Atsuko är en känd skådespelerska med många stora roller bakom sig. Hennes 24 åriga son, på väg att bli lika känd som modern, våldtog en kvinna från room service på ett av Tokyos större hotell. Så här såg det ut i samtliga TV kanaler under förmiddagen igår.

Hennes son, som sitter häktad, är alltså inte kapabel att själv be om ursäkt. Därför gör hon det i solidaritet med honom. Efter Vietnamrörelsens framfart blev solidaritet ett nyckelbegrepp i svensk diskurs. Sverige och svenskar skulle vara solidariska mot allt och alla som ansågs ha det värre än vi själva. Flyktingar som kommer till Sverige torde per definition ha det sämre än de flesta av oss, psykiskt, socialt och åtminstone för de flesta ekonomiskt. Det är dessa personer som drabbas av 80-talisternas oförmåga enligt internrevisionen. Men varken de, eller handläggarna som utpekas har alltså gjort sig förtjänta av en ursäkt enligt Ribbenviks synsätt.

Det var socialdemoraterna som stolt puffade för solidaritet, konkordansberäkningar visar att ordet solidaritet användes av Olof Palme mer än något annat laddat värdeord. Idag finns det inte längre några socialdemokrater som vågar ta ordet i sin mun, undantaget möjligen på interna nostalgitrippar. Men bloggen hyser tvivel. Något har uppenbarligen skett med våra attityder som gör att vi anser oss ha rätt att trampa på andra människor utan hänsynstagande. Ett samhälle där man inte behöver be om ursäkt är ett samhälle som förråas och barbariseras. Förmågan att be om ursäkt är manifestationen av ett civiliserat beteende där omtanke och hänsynstagande sätts i främsta rummet.

På DN Debatt den 24 augusti bad professor Jonas Linderoth om ursäkt för de stolliga pedagogiska idéer han förespråkade under 90-talet och de spår den avsatt i dagens svenska skola. Intrycket han ger är att personlig mognad och bitter erfarenhet har lärt honom att den sokratiska metoden, som trots allt visat sig verkningsfull i över 2 000 år, fortfarande är den mest effektiva pedagogiska grundmetoden eftersom den bygger på studentens lärovilja och nyfikenhet. Bloggen hoppas innerligt att den gode professorn med detta hedervärda initiativ kommer att gå i bräschen för ett mer civiliserat Sverige.

En tanke på “Ursäktens komplicerade existensialism

  1. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.