歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Livet i byn

1 kommentar

Fram tills Meiji restaurationen då Japan öppnades upp för västvärlden var kollektivet, inte individen, samhällets byggsten. Samurajerna hade sina klaner, hantverkare och köpmän sina skrå och bönderna sina byar. Byn var därför den minsta sociala enheten historiskt i Japan. Då de flesta bybor var analfabeter är deras tidigaste historia tämligen dunkel. De återfinns mest i olika dekret från centralmakten då de antingen framfört klagomål eller shogunatet på annat sätt försökt korrigera deras beteende. Det ger lätt intrycket att de var obstinata och upproriska, något som också förekom, men sett till deras totala antal är det egentligen en närmast försvinnande skara som återkommer i dokumentationen.

Under Edo perioden blev det allt vanligare att byäldste och det styrande rådet var läs och skrivkunniga, därmed växer antalet källor till livet i byarna drastiskt och ett rimligt antagande är att livet där på 1700-talet inte skiljde sig nämnvärt för hur det varit under 1300-talet. I det som då hette Shinano och idag kallas Nagano, känt för sin vinterolympiad 1998, ligger byn Saku som idag är en stad med nästan 100 000 invånare. Såvitt man känner till har byns handlingar bevarats intakt, här finns beslutsprotokoll, diskussionsanteckningar, folkbokföring, kvittenser, kopior på offerter, beslut i rättsliga ärenden såväl civilrättsliga som brottmål samt anmärkningsvärt nog ett antal dagböcker, även sådana skrivna av kvinnor där generellt sett skrivkunnigheten var lägre.

Genom dokumenten lär vi oss hur byn kom samman i en enda gemenskap när det exempelvis gällde att förhindra översvämningar i samband med vårfloden. Hur besvärligt det var att omfördela mark när någon bonde dog utan manliga arvingar trots enträgna försök att införskaffa en adoptivson från grannbyn. Av detta förstår vi att det var brist på män i byn och det berodde på att många lämnat den för att söka tjänst hos de anti-shogunala krafterna som höll på att växa fram efter västerlänningars försök att öppna japanska hamnar. Vi förstår också att medelåldern har varit hög för denna tid då arbetet med att iordningsställa ny odlingsbar mark i stort verkar ha avstannat. Det var fysiskt tungt arbete företrädesvis utfört av yngre män.

Vidare kan vi via dagböckerna konstatera att det regnade ofta och mycket, mer än nu, något som resulterade i gradvis ändrade odlingsmönster. Rotfrukter och bambulunder gav bättre avkastning i regnet och var lättare att transportera i det fuktiga vädret. Likaså tycks posten som byäldste ha gått i arv från far till son, ibland via en bror om det varit en yngling. Med tanke på att byäldsten fick hjälp av byn att sköta sin mark, så att han skulle vara fri att ägna sig åt byns angelägenheter, är det lite anmärkningsvärt att ingen verkar ha utmanat familjen om posten. Intuitivt borde det te sig lockande, men kanske var familjens behärskning av det skrivna ordet överlägset varje tänkbar utmanares och att de därför avstod. Det råder åtminstone ingen brist på kritik mot äldstens sätt att sköta byns affärer, men uppenbarligen har missnöjet inte varit stort nog för att agera för förändringar.

En tanke på “Livet i byn

  1. Ping: Ritsuryo de första japanska lagarna | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.