歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Reseboom i 1700-talets Japan

3 kommentarer

1700-talet var en svår tid i Japan, Tsunayoshi hade överspenderat, och det tog nästan hela seklet att återhämta ekonomin. Men i slutet av 1700-talet fick man en ekonomisk expansion och folk fick mer och mer pengar att röra sig med. Och vad händer när folk får pengar på fickan? Jo, de vill ut och resa. Svenskarnas charterresor började på 60-talet och steg markant under 70-talet. Ivrigt fotograferande japaner syntes över hela Europa på 80-talet, numera är det mer sannolikt att de är koreaner eller kineser. 1700-talets japaner var inget undantag, bortsett från att de naturligtvis inte kunde åka utomlands. Istället fick man en reseboom inom landet.

Shogunatet föredrog ett stationärt samhälle, såväl samurajer som bönder, hantverkare och köpmän kunde inte röra sig fritt. Det krävdes inrikes respass och de var svåra att komma åt, med vissa väsentliga undantag. Pilgrimsresor till tempel, särskilt då Ise Jinja, solgudinnans tempel, Fujiko som är Fuji bergets helgedom och Tokugawa Ieyasus mausoleum i Nikko beviljades frikostigt. Det här innebar att det i realiteten var möjligt att kosta på sig inrikes resor runt centrala Japan för den som hade råd. Japanerna i slutet av 1700-talet har aldrig varit mer pietetsfulla än under denna period.

Reseboomen resulterade i reseguider, handböcker i resandets konst, boktryck från intressanta resmål, astronomiska kalendrar med solens upp och nedgång osv. Japan hade ett utmärkt vägsystem, men för att behålla det var fordonstrafik med hjul förbjuden. Således var det endast daimyo och därmed likställda som reste i palankin längs vägarna, alla andra fick gå, några få högt uppsatta samurajer tilläts rida. En dagsresa sträckte sig därför sällan till mer än 30 till 40 km, och det var tätt mellan rastplatserna. Guideböckerna gav rekommendationer om vart man åt den bästa maten.

Den mest kända är Ryoko Yojinshu av Yasumi Roan som utgavs 1810. Den finns kvar extant och kan läsas på nätet här. På svenska blir titeln ungefär ”Försiktighetsåtgärder vid resor” och som synes är den rikt illustrerad. Här lär vi oss hur vilda djur skall hanteras ifall de dyker upp, vilka förberedelser man bör göra vid båtfärder och hur man botar tröttheten och vilka konsekvenserna blir ifall man missar en av tullstationerna. En modern tolkning kan ses här. De genomtänkta råden och deras noggrannhet är en tydlig indikation på hur avancerat resandet var och för att kunna utge och marknadsföra den sortens böcker behövdes en stor efterfrågan. Resandet var betydligt mer spritt än vad shogunatets restriktioner indikerar.

3 tankar om “Reseboom i 1700-talets Japan

  1. Ping: Japans utlänningsrasism historiskt betingad | 歴史館

  2. Ping: Palankinen – överklassens färdmedel | 歴史館

  3. Ping: Reseservice redan på 1600-talet | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.