歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Från idisslare till matvägrare, den mobbade japanska mannen

4 kommentarer

Den moderna japanske mannen har det inte lätt. Först kallades han ”idisslare” eller gräsätare, på japanska soshokukei danshi (草食系男子) för att han inte längre var lika benägen att bilda familj i unga år. Han ville istället ha lov att ägna sig åt sina intressen och älska sig själv en stund. Detta skapade en klass av kvinnor som gick under benämningen nikushokukei joshi (肉食系女子) eller köttätande kvinnor. De var mer framåt än sina traditionella systrar och främsta beviset på att man lyckats var att landa en idisslande man. Detta skapade i sin tur män som kallades rorukyabetsu (ロールキャベツ) eller kåldolmemän, vegetariska på utsidan men köttiga inuti. Allt i syfte att locka till sig en av dessa köttäterskor med framåtanda. Det senaste inslaget kallas zesshokukei danshi (絶食系男子) på svenska matvägrande män, men det handlar inte om något slags ätstrejk. Istället är de fullkomligt likgiltiga för det motsatta könet, men de har inte heller något sexuellt intresse av andra män. Vi skulle kalla dem totalt asexuella.

Fenomenet har ganska exakt tio år på ryggen, och det har blivit klart mer accentuerat på senare tid. Sociologer, ekonomer, antropologer, filosofer och även historiker har försökt hitta förklaringar till det som utan tvekan är efterkrigstidens största sociala fenomen i Japan. Situationen förvärras av de demografiska förändringarna med en allt mer åldrande population. Männens avtagande sexualintresse medför en accelererande befolkningsminskning och Japans befolkning har redan börjat minska i absoluta tal. Som så mycket annat får fastighetsbubblan som sprack 1991 stå skott för anklagelserna. Bubbelekonomin tvingade fram en kraftig strukturförändring och löftena om livslång anställning visade sig rätt fagra då verkligheten kom i dager.

Japanbloggen har skrivit insiktsfullt om den japanske mannens mindervärdeskomplex. Roten till det onda är att de anser kvinnorna vara hypergamister, dvs. de vill gifta sig till högre social och ekonomisk status än den de har. När mannen kunde göra livslång karriär hos sin arbetsgivare som ständigt sjösatte nya ekonomiska äventyr kunde han också leverera det hon krävde. Men när ekonomin föll samman föll mannen ihop med den. Svenskar tar sina frustrationer ut på gator och torg, protesterar och kräver förändringar när förutsättningarna ändrats. Den japanske mannen sluter sig inom sig själv när han blir missnöjd och förbannad. Den som protesterar högljutt anses ställa till besvär för omgivningen, meiwaku, är uttrycket som täcker nästan allt inom det gebitet, och resultatet blir därför en närmast extrem introvert man. Han sitter helst på sitt favorithak, dricker sitt brännvin och beklagar sig till likasinnade.

Lite hårdraget kan man säga att idisslarna och matvägrarna redan i unga år har insett vart de är på väg och valt att stiga av tåget innan det kraschar i framtiden. De är med andra ord styrda av en pessimistisk syn på könsrelationerna och deras möjlighet att stärkas i framtiden. Många av dessa har vuxit upp i familjer som gick under benämningen kateinai rikon (家庭内離婚) som betyder inomäktenskaplig skilsmässa. Föräldrarna har levt sina respektive liv var för sig men gjort det inom äktenskapet, formen har varit viktigare än innehållet. Det ironiska är att de varit överens om att göra det för barnens skull. De skulle skyddas för konsekvenserna och det stigma som följde av en skilsmässa. Det är dessa barn som nu tagit avstånd från såväl äktenskap som samlevnad. Reaktionen är således en annan än den vi såg i Sverige under 60 och 70-talet då unga par tog avstånd från äktenskapet men valde att flytta ihop utan det rättskydd som dåtidens äktenskapsbalk gav kvinnan. I Japan följer de en stark tradition av att vända sig invärtes och ge upp då de inte anser att de kan påverka eller förändra situationen.

Japanska kvinnor har traditionellt alltid varit hypergama, döttrarna till hovaristokrater flyttade exempelvis inte in med sina makar under Heian perioden utan bodde kvar i sin fars hus. Ståndssamhället försvann med Meiji restaurationen och därmed föddes traditionen med omiai (お見合) och nakodo (仲人). Det vi tenderar att kalla arrangerat äktenskap, men som egentligen betyder påsyn medelst introduktör och anledningen var just att kvinnan skulle vara försäkrad om att mannen hade en högre social eller ekonomisk status. Numera är den ekonomiska statusen helt avgörande då social stratifiering inte är lika påtaglig, men det finns fortfarande vissa yrken som lockar till sig fler kvinnor än andra. Exempelvis är diplomat, ekonom på finansministeriet, bankman eller shoshaman, alltså en som arbetar för de klassiska handelshusen, benägen att erhålla många utsökta giftermålskandidater.

Problemet är att dessa påläggskalvar är få och knappast på egen hand klarar av att bära upp behovet av nyfödda i Japan såvida man inte återgår till gamla tiders polygami. De som går under benämningen furitaa som är ett portmanteau av free och arubaitaa, alltså en som står fri och lever på extraknäck, samt NEET som är en akronym av Not in Education, Employment or Training och lär uppgå till närmare fyra miljoner män i åldern 20 till 34 år. Siffran är lite osäker då det beror på hur man väljer att definiera dessa kategorier, men den är tveklöst hög. Myntets baksida som de krävande kvinnorna inte tänker på är att lika många av dem kommer att stå utan make, och vad värre är för många av dem, bli utan barn. En situation som för deras del förvärras av att de letar efter en make att slå sig till ro med allt senare i livet.

Rationell svensk anser då omedelbart att det är väl bara att göra ett uttag på en spermabank. Men i Japan finns de inte annat än som frivilliga sammanslutningar och de är få. Dessutom finns det inga statliga riktlinjer för hur de skall skötas, det innebär att många är övertygade om att insättningarna är av dubiös kvalité, och de få som finns prioriterar i första hand gifta par som har fertilitetsproblem. Dessutom vill de flesta japanska kvinnor veta vem som är far till deras barn och vilket ”hus” han tillhör. Den genealogiska bakgrunden väger fortfarande tungt för de traditionellt inriktade kvinnorna.

Att Japan skulle återgå till sin ekonomiska storhetstid under 80-talet kan helt avskrivas. Därför finns det heller inget på horisonten som rimligen kan påverka problemen i en riktning mot en positiv lösning. Därmed återstår endast negativa lösningar. Exempelvis skulle regeringen kunna driva igenom avdragsrätt för barn som i realiteten gör inkomstskatten dubbelt så hög för dem som väljer en barnlös framtid med motiveringen att de tvingas betala sin egen ålderdom över skattsedeln.

4 tankar om “Från idisslare till matvägrare, den mobbade japanska mannen

  1. Ping: Det japanska äktenskapets historia | 歴史館

  2. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

  3. Ping: Vila i frid Heisei, välkommen Reiwa | 歴史館

  4. Ping: Japanska skattesystemets historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.