歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Tokyotribunalen – när japanska krigsförbrytare lagfördes

1 kommentar

I Haag har Radovan Karadzic dömts till 40 års fängelse för brott mot mänskligheten. Domstolar som provar krigsförbrytelser går tillbaka till Nürnbergprocessen, men också, den åtminstone i Sverige, mindre kända Tokyotribunalen. Precis som att nazisterna skulle stå till svars ville den segrande sidan att de japanska militaristerna skulle sona sina gärningar. Överbefälhavaren för de allierade styrkorna i Fjärran Östern, general Douglas MacArthur, proklamerade den 19 januari 1946 tillsättande av International Military Tribunal for the Far East (IMTFE) som kom att bestå av 11 domare, en vardera från Australien Filipinerna, Frankrike, Förenta Staterna, Holland, Indien, Kanada, Kina, Nya Zealand, Sovjetunionen och Storbritannien. Den amerikanske domaren John Higgins byttes efter ett halvår ut mot generalmajor Myron Cramer.

I den amerikanska generalstaben ingick ett antal tolkar, unga män som intensivutbildats efter attacken på Pearl Harbor. Här ingick personer som Donald Keene, Edward Seidensticker, Howard Hibbet, William Naff och Edwin Reischauer. De skulle alla efter kriget bli framstående japanologer och de akademiker som grundlade ämnet. Då var deras uppgifter att förhöra japanska krigsfångar och de blev allt mer övertygade om att den japanske kejsaren kunde användas som en tillgång för ockupationen om han skonades från förnedring. De kallades ofta in, enskilt till MacArthur, eller någon av hans adjutanter och verkar den vägen ha fått igenom budskapet att det var bättre att utnyttja kejsaren än att ställa honom till svars.

Krigsförbrytarna indelades i tre klasser (A, B och C) efter grovheten i deras förbrytelser. Många av anklagelserna var retroaktiva baserade på lagar som inte fanns vid krigsutbrottet. I den amerikanska historieskrivningen framstår attacken på Pearl Harbor som en smygattack, i själva verket satt den japanske ambassadören utanför den amerikanske utrikesministerns tjänsterum med den formella krigsförklaringen, men han släpptes inte in före attacken. Är det något man kan vara säker på när det gäller japansk utrikespolitik så är det att de upprätthåller strikt de formalia som förväntas inom diplomatin. Icke desto mindre användes Pearl Harbor som argument för att Japan åsidosatt gängse konventioner och att retroaktiv lagstiftning därför var tillämplig. Varje juristhjärta snörps vid bara tanken.

Medan försvaret i Nürnberg fokuserade på Hitlers militära ordningsstruktur som genomsyrade Nazityskland där de vanligaste orden var; ”Jag följde bara order”, så inriktade försvaret i Tokyo sig på legaliteten i de lagar som det förelåg brott mot. En anklagelse var exempelvis att Japan förde ”aggressivt krig” mot USA, eller Frankrike eller Australien, medan anklagelsen var ”oprovocerat krig” mot Kina. Den som, när väl kriget är igång, inte agerar aggressivt lär snabbt stå som förlorare. Och det verkar som om domartribunalen under rättegångens framskridande även kom till insikt om de semantiska svårigheterna. När väl de som framstod som de ledande inom det japanska styret dömts och avrättats, sju avrättningar och sexton livstidsdomar blev slutresultatet kom tribunalen även under intern kritik. Den indiske domaren Radhabinod Pal inlämnade en 1 235 sidor lång avvikande inställning där domstolen utpekades som ett exempel på segrarens rättvisa. I den beskriver han Nankingmassakern som ett utslag av gränslös grymhet och ett sorgligt bevis på vad soldater i krig kan åstadkomma, men han påpekade också att det fanns inte tillstymmelsen till bevis, inget telegram, inga skrivelser och ingen telekommunikation från Tokyo till officerarna i Nanking att inleda en massaker. Således kunde de styrande inte heller rimligen ställas till ansvar för den hysteri som uppstod i den kinesiska staden.

Redan innan tribunalen började hade MacArthur till en japansk amiral framfört att kejsaren inte skulle behöva abdikera. Enligt Herbert Bix fick brigadgeneral Bonner Fellers i uppdrag att arbeta med hovet för att samordna de åtalades vittnesmål så att ingen skulle utpeka kejsaren som ansvarig för några av händelserna under kriget. I realiteten kom detta att innebära att de elva åklagarna under rättegången i praktiken agerade som kejsarens försvarare. Efter den första rättegången satt det fortfarande 42 klass A krigsförbrytare och väntade på sin rättegång, men de släpptes alla i 47 och 48, däribland Sasakawa Ryoichi i vars stiftelse en f.d. Tokyoambassadör sitter som ordförande och Kishi Nobusuke som är nuvarande premiärminister Abe Shinzos morfar.

En tanke på “Tokyotribunalen – när japanska krigsförbrytare lagfördes

  1. Ping: Japanologins historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.