歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Buddhismen mottogs skeptiskt i Japan

4 kommentarer

När kom buddhismen till Japan? Det beror lite på vem man frågar. Den såvitt vi känner till äldsta skriftliga källan är Boken om Liang (梁 på kinesiska) som färdigställdes år 635. I den berättas att fem buddistmunkar från Gandhara (nuvarande Peshawar i Pakistan) reste till Japan år 467 och introducerade buddismen till japanerna. Då Japan vid denna tid saknade eget skriftspråk har besöket gått spårlöst förbi i de japanska källorna. Buddismen blev ett offentligt ärende i mitten av 500-talet efter att kung Seong Myong av Paekche, ett av tre koreanska riken, skänkte en buddhastaty av brons till den japanske kejsaren Kinmei.

Vissa källor säger att statyn anlände 538 andra att det först var 552. Oavsett exakt när så var japanerna skeptiska men då de inte ville förnärma den koreanske kungen tog de emot presenterna som även innehöll sutror, böneband och andra religiösa föremål. De byggde ett tempel åt dessa, men Japan drabbades av oväder och missväxt så det japanska prästerskapet, som av naturliga skäl inte ville ha religiös konkurrens, påpekade att det var de naturliga gudarnas vrede över att en utländsk religion introducerats. Föremålen kastades i havet och templet brändes för att blidka gudarna.

De tre klaner som omgav kejsaren, Nakatomi, Mononobe och Soga var djupt oense om buddhismens betydelse för Japan. De två förra var starka motståndare, men Soga menade att buddismen representerade en högre civilisation än den japanska och den kom med ett skriftspråk, visserligen vansinnigt illa anpassat för det japanska språket, men icke desto mindre innebar det en möjlighet för kejsaren att utvidga sin maktsfär. Skriftliga direktiv kunde inte feltolkas och de kunde konsulteras även efter att härolden återvänt. Gudarna vid den här tiden var det som kallades ujigami eller klangudar, buddhismen stod inte i konfrontation gentemot dessa, men innebar samtidigt en övergripande gemensam religion. Precis som kristendomen i Europa anpassade sig till existerande hedniska riter kom buddismen att ingå synkretism med shinto gudar och ceremonier.

Inledningsvis var buddhismen elitens religion, den var helt centrerad kring kejsaren och Heijokyo eller Nara som det numera heter. Imposanta tempel som Todaiji och Hokkeji restes, en elit av buddhistiska präster växte sig allt starkare och kejsare började oroa sig för deras inflytande och makt. Detta ger oss ett utmärkt tillfälle att få en första, och inte helt oviktig, glimt in till den japanska nationalsjälen. Jämför med europeiska härskare som står inför en konflikt med religiösa företrädare. De valde konfrontation och jagade ut de präster som misshagade dem, oavsett om de hette Henry VIII eller Gustav Vasa. Den japanske kejsaren valde istället att flytta på sig själv, att ta sin släkt och rådgivare med sig till Heiankyo, dagens Kyoto, för att undkomma deras maktbegär.

Med flytten kom buddhismen att övergå till en ny fas, från att ha varit begränsad till de högre stånden i Nara övergick den till att bli en folkreligion. Munkar som Saicho och Kukai reste till Kina för att studera buddhismen på plats så att man inte längre behövde förlita sig till prästerskapet i Kegon och Ritsu sekterna som ditintills dominerat. Saicho skapade Tendai skolan och Kukai skapade Shingon skolan, de två buddhistiska inriktningar som än idag, om än via avknoppningar, dominerar i Japan. Särskilt Tendai med sitt budskap att frälsning (nirvana) var uppnåeligt för alla som enträget reciterade Lotus sutran, fick stort genomslag i de illitterata klasserna.

När krigarklassen tog makten 1185 kom det att påverka buddhismen i en martialisk inriktning. De utstuderade esoteriska ceremonierna i Tendai och Shingon hamnade i bakgrunden för den stoiska meditationen i Zen och Jodoshu, sedermera också Jodo shinshu, eller Rena Landet och Sanna Rena Landet. Zen blev krigarklassens buddhism eftersom den underströk jiriki alltså att allt är avhängigt den egna kraften, medan folket sökte sig till de två andra som underströk motsatsen, nämligen tariki att man var beroende av andras kraft, närmare bestämt Buddhas och militärens.

Till skillnad från kristendomen har buddhismen ingen missionärstradition, istället anser de att folk som är intresserade söker sig till buddhismen av egen kraft. Det är säkerligen anledningen till att det än idag finns många sökare inom religionen och också varför några av de mest fascinerande diskussioner bloggen, som är inbiten ateist, har haft har varit med japanska buddhistpräster eller munkar.

4 tankar om “Buddhismen mottogs skeptiskt i Japan

  1. Ping: Konsten att vara ful i mun på japanska | 歴史館

  2. Ping: Vad Die Hard kan lära oss om Japans förmedeltid | 歴史館

  3. Ping: Buddhismens historia i Japan | 歴史館

  4. Ping: Japans första huvudstad | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.