歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Utstött i Japan av religiösa skäl

3 kommentarer

Klassystemet som konstruerades av Toyotomi Hideyoshi går under benämningen shi-no-ko-sho, på japanska 士農工商 som i tur och ordning är krigare, bönder, hantverkare och köpmän. Till skillnad från Europa hade således bönderna hög status, medan köpmännen hade låg. Men det fanns grupper som inte reglerades i detta system, både ovanför och under. Ovanför återfinns hovadel och prästerskapet, egna stånd i den europeiska konstruktionen. Undertill befann sig ”icke-människorna” och ”de besudlade”. Idag tar bloggen en titt på samhällets utstötta.

I modern japanska kallas de burakumin 部落民 som egentligen endast betyder bybor, om man med by menar några närliggande ruckel. På den tiden indelades de i två grupper, hinin 非人 ”icke-människor” och eta 穢多 ”mycket skit”. Den gemensamma pejorativa slangbenämningen på bägge grupperna var ”fyrfotingar”. Den första gruppen var exogen och den andra endogen, det innebär att det var möjligt att frigöra sig från gruppen ”icke-människor” men man föddes till eta och var det livet ut. Hinin var helt enkelt ett slags straff för grövre brott som dock icke var så grova att de förtjänade döden eller fängelse. Ofta var det bedrägerier, sol och vårare, det vi idag kallar egenmäktigt förfarande, men även sexualbrott som blottare och våldtagsmän föll in i den här kategorin. Det var vanligt att döma kvinnor till att bli hinin eftersom de normala straffen ansågs för hårda för kvinnorna. Med gott uppförande, tydlig ånger, försök till botgörelse eller skadeersättning kunde den dömde appellera och begära straffet upphävt, varvid man återgick till sin gamla samhällsklass. Så bland hinin fanns det folk med varierande bakgrund, även samurajer, men medan domen varade kunde de inte bo med sina familjer utan föstes istället samman i en kåkstad där de spenderade nätterna.

Eta har en historia som går tillbaka till ritsuryo systemet, Japans första nationella kodex. I den indelades befolkningen i ryomin 良民 som enkelt betyder ”gott folk” och senmin 賤民 som då är ”löskefolk”. En bonde kunde exempelvis vara antingen eller, var han ryomin fick han betala skatt och hade arvsrätt, ansågs han vara löskekarl slapp han skatten, men försakade också exempelvis arvsrätten. Den här indelningen av dem med gott gry och de opålitliga förekom över hela Asien och det verkar vara något japanerna importerat från Kina via Korea. Under sengoku perioden kom samhället att kastas om, gekokujo kallades det och det betyder att låg omkullkastar hög, otänkbart i Japans hierarkiska samhällssystem. Under denna period hände det att daimyo tilldelade eta efternamn och även att samurajer gifte sig med kvinnor från eta gruppen. Umgänget med eta var strikt reglerat, de fick icke vidröras, skedde det tvingades man genomgå reningsriter under längre tid och de som hade haft indirekt kontakt fick genomgå liknande reningsriter i avtagande skala. Den som idag betalar något i en butik, eller sätter in eller tar ut pengar på en bank överlämnar aldrig pengarna direkt, de läggs på en liten bricka från vilken pengarna sedan tas. Givare och mottagare håller således aldrig i pengarna samtidigt, detta är en kvarleva från den tiden eta bedrev handel.

Eftersom de ansågs orena fick de hantera alla de sysslor som enligt buddismen ansågs besudlade. Exempelvis ansågs köttätande orent, därför förekom det heller ingen slakt av djur. Istället självdog de ute i markerna. Det blev då etas uppgift att transportera bort kadavren, skinna dem, garva hudarna och tillverka sådant som sadlar, pilkoger, svärdsfästen, rustningslameller, svärdsskida och så vidare. Samtidigt blev det en massa kött över som ingen åt och eftersom de inte själva fick odla något passade de naturligtvis på att äta köttet. Det här innebar exempelvis att under alla missväxtår och vid andra naturkatastrofer som påverkade risodlandet gick de relativt skadefria. När freden åter lade sig över riket fick eta återgå till att vara samhällets utstötta. De tilldelades en smula land ner längs floden från borgstaden som var skattefri och fick sälja sina varor till samurajerna på borgen.

I takt med att köpmännens politiska och ekonomiska status kom i otakt, blev eta ett politiskt vapen för att blidka köpmännen. De tydliggjordes genom att de fick bära en bit läder, väl synlig, på sin kimono i syfte att påminna köpmännen att det fanns de som stod lägre på samhällsskalan. Ett grepp som mycket påminner om Davidsstjärnorna på judarna i Warszawas ghetto. I samband med Meiji restaurationen upphävdes klassystemet, alla blev heimin 平民 men i registren, efter namnen på de som tidigare varit eta sattes en röd stämpel med shin 新 som betyder ny. Tack vare det ingreppet är det än idag möjligt via släktforskning att utröna huruvida någon har bakgrund som eta. De välbeställda klasserna gör alltid detta som princip när något av deras barn kontemplerar giftermål.

Här finns mer att läsa för den som önskar mer kunskap kring dagens burakumin.

3 tankar om “Utstött i Japan av religiösa skäl

  1. Ping: Vad är burakumin? | 歴史館

  2. Ping: Shinto förklarat | 歴史館

  3. Ping: Japanska skoluniformers historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.