歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Heraldik som står sig 500 år senare

7 kommentarer

Samurajen använde aldrig någon sköld, istället fungerade katana som både anfalls- och försvarsvapen. Skickliga fäktare använde bägge händerna, i den andra hade han det kortare svärdet, wakizashi. Eftersom sköldar saknades utvecklades också heraldiken i en helt annan riktning än i Europa. En heraldik kallad monsho som inte ens idag känns särskilt gammalmodig.

I sitt utförande är de väldigt enkla, alltid monokromatiska. Antingen mörka mot en ljus bakgrund eller tvärtom. Okomplicerade i sin formgivning, något som medför att de inte ens 500 år efter sin tillkomst känns förlegade. Den allra mest berömda är kejsarens krysantemum symbol. Då den i olika former och varianter används av kejsaren och olika familjemedlemmar innebar det att inga andra klaner i Japan någonsin använde krysantemum i någon form. Inom kejsarens heraldik används såväl 17- som 18-bladiga krysantemum illustrationer. Det verkar som om de 17-bladiga symbolerna var avsatta för kvinnliga familjemedlemmar, medan de 18-bladiga var för männen. Men i modern tid verkar det som om de frångått den traditionen i all stillhet. Den som är intresserad kan ju sätta sig och kontrollräkna.

Ett annat mycket välkänt monsho är det för Tokugawa klanen. Det består av tre blad från stockrosen (eg. Asarum caulescens, se påpekande nedan) som avgränsas av ett Y i mitten. Det symboliserar de tre huvudgrenarna av klanen och därför har varje klandel sin egen variant på detta mönster. Riktigt varför Tokugawa valde stockrosen som sin symbol är inte entydigt. Några tror det beror på att den är perenn och i den japanska värmen växer sig stor och härdig, andra på att blomman var stor och inbjudande som Ieyasu själv försökte vara. På japanska heter den Tachiaoi så namnet har ingen koppling till Tokugawa eller hans födslonamn Matsudaira. Några har spekulerat i att det växte mycket stockrosor på slagfältet i Sekigahara, men i så fall måste han ha varit klärvoajant eftersom symbolen användes tidigare än så.

Lägg märke till symbolen ovan till höger och jämför den med symbolen här till vänster. Denna monsho var Yoshimunes, den åttonde shogunen i ätten, personliga symbol. Det fanns således den officiella heraldiken för klanen och därmed shogunatet, men det fanns även personliga monsho för privat bruk. Dessa tenderar att vara något lättare i penselföringen. Det skall inte ha samma autokratiska tyngd bakom sig i synintrycket. Istället skall det signalera att det är privatpersonen Yoshimune som rör sig här, eller kommunicerar brevledes.

De var en nödvändig del av samurajens utrustning på slagfältet eftersom de inte hade enhetliga uniformer. Istället stoppade de ned ett banér kallad sashimono på ryggen där klantillhörigheten vajade i vinden så att soldaterna kunde skilja på vän och fiende. Här är några fler monsho.

7 tankar om “Heraldik som står sig 500 år senare

  1. Ping: Första kristna japanska daimyo | 歴史館

  2. Ping: Några historiska avsteg i Silence | 歴史館

  3. Ping: Daimyo – provinsfurstarna var maktens utövare | 歴史館

  4. Jag har alltid trott att tokugawas mon var blad av någon asarum-art. På sittande fot hinner jag inte ta fram något belägg men jag är ganska säker. Stockrosor (Althea) har blad med flikiga kanter nästan som lönnlöv.

    Gilla

    • Erkänner utan omsvep att jag inte är någon botaniker, och något Japansk-svenskt lexikon värt namnet existerar som bekant inte. Den japanska källa jag nyttjade angav att blomman var Aoi (葵) som anges som Hollyhock på engelska, vilket jag tolkat som stockros. Din fråga fick mig att undersöka saken närmare och en specialkälla på Kamon anger att den mer specifikt skall vara Futabaaoi, och det motsvarar Asarum caulescens Maxim. Om jag förstår saken rätt har vi inget svenskt namn för just den arten.

      Gilla

      • ’Asarum europeum’ dvs ’hasselört’ är så lik att det vore rimligt att översätta aoi till hasselört. Jag har ett vagt minne av att Sei Shonagon nämner aoi i samband med kamofestivalen så den måste ha någon betydelse trots sin obetydlighet i naturen. Hur är det med Genjis första hustru förresten? Översättningsfelet till hollyhock dvs stockros verkar vara vanligt bland japanologer. På engelska heter den ’asarabacca’ eller helt missvisande ’wild ginger’.

        Gilla

  5. Det är ett problem med japanska att Linnés taxonomi inte antogs förrän sent. En och samma växt kan ha olika regionala namn, de var inte enhetliga och det finns, så vitt jag känner till, inget vetenskapligt verk som gått igenom de historiska namnen och rett ut skillnaderna. När sedan väl man fastnat förr ett namn, med tillhörande översättning, har det en tendens att sätta sig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.