歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Lite om japanska ordspråk

2 kommentarer

När bloggen slår upp dagens DN finns där en artikel om ordspråk och dess funktion i språket. En språkvetare uttalar sig om att det fyller 14 olika funktioner varav en är att undvika ansvar för det man vill ha framfört. Det skall framstå som gammal etablerad visdom. I bakhuvudet börjar bloggen omedelbart jämföra svenska och japanska ordspråk, av den anledningen hamnar bloggen på lajkat.se som har lattjat runt med svenska ordspråk och visar varför de inte skall användas på annat än svenska, med vilket de egentligen menar engelska. Men det är förvånansvärt hur många av dem som tydligen är tillräckligt universella för att även existera på japanska. Så idag tar vi en titt på japanska ordstäv.

I samband med Palmeutredningen var massmedia förtjust i ordspråket ”att inte se skogen för alla träd”, när man fokuserar på små enheter missar man den stora helhetsbilden. Precis samma tankebana finns på japanska, men språkets struktur gör att den måste uttryckas annorlunda. Träd på japanska är ki och skrivs 木 medan skog heter mori och skrivs 森 lägg märke till att det är tre träd som sammanförts, sammanför man istället två träd 林 blir det lund och läses hayashi. Att blanda träd och skog som kontraster i samma mening blir visuellt fel. Fler träd ger helt enkelt en amalgameringseffekt som gör att kontrasten inte uppstår. Japanen säger därför istället att ”den som jagar rådjur ser inte berget” eller shika wo ou mono wa yama wo mizu skrivet 鹿を追う者は山を見ず. Det japanska ordspråket går en smula längre än det svenska. Att inte se berget är allvarligt eftersom Japan nästan enbart består av berg och det är där rådjuren håller till. Den som är så fokuserad på sitt byte riskerar därför att falla ut för ett brant stup ifall man glömmer att också hålla ett öga på berget.

Ett likartat exempel där tankegången är universell men uttrycken skiljer sig är ”även solen har sina fläckar”. Problemet här är att solen är Japans urmoder, Nippon betyder just solens ursprung och det är inte, som många tror, för att landet ligger så långt i österled, de tankebanorna existerade inte vid den tiden. Utan det är för att Japan var det första riket som solgudinnan Amaterasu skapade, och skaparen av nationen kan rimligen inte vara befläckad. Istället säger japanen saru mo ki kara ochiru 猿も木から落ちる som betyder att även apan faller ned ur trädet. Trädkronorna är apans hemvist som de förväntas behärska till fulländning, men det händer att de missar en gren, eller felbedömer ett avstånd och börjar falla ned genom kronan tills de lyckas gripa tag i någon slumpmässig gren. Så hur bra man än må vara betyder det inte att man är felfri, men istället för solen är det aporna som får stå skott för människans begränsningar.

”Tala är silver och tiga är guld” är väl ett av de tidigaste ordspråken en svensk lär sig, gissningsvis redan i småskolan när man kläcker ur sig något mindre betänkligt. Japanen är betydligt hårdare i denna universella betraktning, han säger kuchi wa wazawai no kado 口は災いの門 som betyder ”munnen är katastrofens inkörsport”. Men även här ligger det ett historiskt bakgrundsursprung begravet. Silver och guld var helt enkelt inte eftertraktade metaller före européernas ankomst till Japan på mitten av 1500-talet. Medan landet ständigt besöktes av olika katastrofer som jordbävningar, tyfoner, monsunregn och jordskred har de därför alltid varit en del av japanens vardag. Omgiven av den här sortens katastrofer är det egentligen inte särskilt märkvärdigt att han visade föga intresse för ädelmetaller, hade de inget praktiskt användningsområde var de helt enkelt ointressanta.

På samma sätt som lajkat.se tycker att svenska ordspråk skall hållas borta från översättningar finns det självfallet japanska talesätt som inte helt enkelt låter sig transformeras, precis som det finns svenska som verkar fullständigt idiotiska om de transformeras till japanska. Fundera på ”Alla vägar bär till Rom”, hur enfaldigt framstår inte det för en japan? Det finns inte en väg i landet som bär till Rom, och skulle den på något sätt översättas hade man behövt använda gamla kinesiska kejsarhuvudstäder som Tang, men inte heller det blir bra på ett isolerat örike. Man kan undra om ordspråket används av islänningar. Om vi begränsar oss till det omvända förhållandet är kirin mo oite wa doba ni otoru 麒麟も老いては駑馬に劣る som betyder ”när giraffen blir gammal blir han värre än en skraltig märr”. Och det låter naturligtvis inte särskilt bra och ännu mindre när man inte förstår dess mytiska bakgrund. Det är nämligen ett sagodjur, som råkade ha så stor likhet med giraffen att girafferna gavs detta namn, så ursprungligen har giraffen således samma status som fågel Fenix, det får således inte tas ordagrant. Det betyder inte heller att ”gammal är äldst” utan det har en väldigt negativ innebörd, nämligen att den som är gammal är en börda, att förr eller senare blir du lika värdelös som en gammal märr.

2 tankar om “Lite om japanska ordspråk

  1. Ping: Hipp hipp hurra, bloggen fyller två | 歴史館

  2. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.