歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Hatamoto styrde över Edoperiodens Japan

Lämna en kommentar

Förutom shogun var hatamoto det finaste en samuraj kunde bli. Eftersom ordet betyder ”flaggbas” översätts det gärna till flaggofficer eller flaggman. Tekniskt sett är det inte, åtminstone på svenska, ett korrekt ordval då flaggman på svenska avgränsas till flottan och dess örlogsflaggor. Men i realiteten är ordvalet pragmatiskt passande då en flaggofficer är berättigad att föra egen flagg över sina underordnade. Hatamoto hade ursprungligen som ansvar att skydda och bevara den egna arméns flaggor då de var det viktigaste kommunikationsmedlet under strider. Därför kom de också under Edo perioden att stå närmast shogunen.

Förutom daimyo var hatamoto de enda som titulerades tonosama och många av dem kom från klaner som bekämpats av Tokugawa Ieyasu. De hade namn som Oda, Takeda, Hatakeyama, Hojo, Bessho, Mogami, Otomo och Fukushima, i folkmun talade man om Hatamoto hachimanki, de 80 000 riddarna ur flaggbasen, men så många hade aldrig ställning som hatamoto. En inventering 1722 visade på ungefär 5 000 man inom hatamoto klanerna, men räknades deras undervasaller in kunde det möjligen motsvara 80 000 personer. Detta i en tid då Edo redan hade passerat miljonstrecket och Japans befolkning troligen låg runt 35 miljoner.

En hatamoto kunde inte erhålla över 100 000 koku, där en koku är en ettårs ranson av ris för en vuxen man. De rikaste låg mellan 50 och 100 000 koku, medan nästan 90 % av dem inte hade mer än 500 koku, och de betalades av mark som kallas chigyochi och som ingick i shogunens privata egendom. Så till skillnad från en daimyo styrde de inte över någon egen region, även om de kunde bygga sig en mindre herrgård på den mark de tilldelats. De hade således rätt till avkastningen men inget administrativt ansvar. Tanken var helt enkelt att shogunen vill ha dem koncentrerade på skötseln av riket.

Av den anledningen var också de flesta bosatta i Musashino, Kazusa och Shimosa, det som idag är prefekturerna Saitama och Chiba, alltså gränsområden till Tokyo i norr och öster. De skulle ha nära till Edo borg eftersom de kunde behövas där med kort varsel. Den som idag besöker dessa områden kan snabbt räkna ut var de olika klanerna huserade eftersom klannamnen lever kvar i de geografiska adresserna. En annan anledning var att Tokugawa ville ha en ring av obrottsligt lojala vasaller runt sig ifall daimyo i förskingringen fick för sig att resa uppror.

Eftersom lojaliteten var stark hade Tokugawa också stort förtroende för hatamoto, och dessa kom att besätta alla viktigare poster i shogunens administration. Uppdrag som borgmästare över Kyoto, Nagasaki, Osaka och Sakai tillsattes oftast av någon hatamoto, likaså de inspektörer som red runt och inspekterade de olika domänerna och kontrollerade att skatterna inkom till shogunens många rislager. Över tid kom de också att i stort besätta alla chefspositioner inom Edo Borg, utan sina hatamoto hade en shogun inte mycket att säga till om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.