歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Småöar blev kejsarstyrets räddning

Lämna en kommentar

1221 hängde kejsaren i en skör tråd. Kejsare Go-Toba hade sedan begynnelsen av 1200-talet försökt manövrera för att återta politisk makt till Krysantemumtronen, men varje försök hade stoppats av Minamoto shogunatet i Kamakura. För att ge sig själv större rörelsefrihet gjorde kejsaren som så många av hans företrädare. Han abdikerade och gick i kloster varifrån han kunde agera friare gentemot Kamakura.

Från Kamakura hade Minamoto etablerat ett starkt och hållbart styre, huvudsakligen baserat på en utnämningspolitik av landsfiskaler. Systemet var i grunden en emulering av hur kejsaren i Kyoto tidigare försökt kontrollera riket. Men utnämningarna av landsfiskaler i västra Japan mötte på motstånd, en del kunde inte tillträda, andra kom aldrig fram till sina posteringar. I princip var Japan indelat i två separata regioner, en som styrdes från kejsarpalatset i Kyoto, och en som styrdes av tältregeringen i Kamakura.

Go-Toba var en intelligent och mångfacetterad man som bland annat låg bakom en av Japans mest berömda poesiantologier, Shin Kokin Wakashu eller Ny Antologi över Klassisk och Modern Poesi. Han såg sig därför – och inte helt oberättigat – som en mer kapabel ledare. Han ville mer än regera, han ville styra. Det krävde att den militära makten måste återtas från Minamoto. Redan 1219 lönnmördades Minamoto no Sanetomo den tredje shogunen endast 27 år gammal, av sin brorson. Rimligtvis befann sig shogunatet därför i ett instabilt läge som det gällde att utnyttja. I det syftet valde han att abdikera och utpekade sin egen efterträdare utan att konsultera Kamakura. För att stadfästa tronskiftet inbjöd han alla de samurajer som var lojala mot Minamoto. De som komkunde därför övertalas att ansluta sig till ett kejserligt uppror, de som var lojala mot Minamoto avstod från att komma och kunde därför avrättas i sina bostäder i Kyoto dit många var kommenderade för att hålla kontroll på kejsaren.

Shogunatets högste representant i Kyoto, Hojo Yoshitoki förklarades laglös. Krigarklanerna i östra Japan blev ursinniga och satte av mot Kyoto. Yoshitoki fick på detta sätt tillräckligt stora styrkor för att attackera Kyoto ifrån tre olika riktningar. Go-Toba hade inte väntat sig ett så kraftigt motanfall och flydde till munkarna på berget Hiei. Munkarna avböjde dock att ta emot honom, troligen hade de redan informationer om storleken på styrkorna från öst som var på väg mot Kyoto och insåg att de inte skulle klara att möta dem.

Istället kom det slutliga avgörande slaget mellan shogunatets och kejsarens styrkor att stå vid bron över floden Uji, på precis samma plats där Genpei-kriget startade. Go-Toba led ett svidande nederlag och togs tillfånga tillsammans med övriga konspiratörer. Go-Toba förvisades till ön Okishima utanför SagaKyushu, medan andra placerades på ön Sadoshima utanför Niigata. I slutändan blev det avgörande för att kejsarstyret kvarstod. Jokyu upproret som kriget kallas hade så när slutat med att kejsarsystemet avvecklades, men Japans stora tillgång på otillgängliga småöar medförde att shogunatet valde den mildare lösningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.