歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Samuraj och adel samma andas barn

2 kommentarer

Var samurjerna en motsvarighet till den europeiska adeln? Den frågan är inte helt enkel att besvara, samurajen tillhörde klaner, medan adel var begränsad till familjen. Men samtidigt var en daimyo, eller en klanledare, en position som gick i arv, precis som en greve eller baron. Under 1500talet adlades folk för de insatser de bistod konungen med under krig, en skicklig härförare utnämndes till hertig av något landområde och kunde därifrån gå vidare upp i hierarkin. En daimyo däremot tog titeln själv genom att med militär makt behärska ett specifikt landområde, mer av en meritokrati jämfört med Europa.

Under 1700talet blev det skralt i kungarnas kassakistor, stora delar av befolkningarna försvann västerut så krig var inte länge samma vinstgivande äventyr. I Japan drev Tokugawa dynastin en nationell hegemoni. I bägge fallen blev konsekvensen att både adel och samurajer fick omskola sig från militära härförare till administratörer i statskonst. På universiteten studerade de juridik och talekonst för att kunna ingå i konungens råd eller besätta poster i de växande departementen. I Japan var det de samurajer som betraktades som fudai, närstående till Tokugawaklanen, som besatte dessa poster. De fick börja som hjälpredor i tidig ålder och lära sig arbetsuppgifterna på plats istället för en formaliserad utbildning.

På detta sätt belastades godsen inte lika hårt, vare sig om det var adel eller samurajer, behovet av alternativa inkomstkällor växte i bägge världar. Statskonsten ansågs som både en plikt och ett privillegium, men främst som något utomstånende inte behärskade och därför inte heller skulle lägga sig i hanteringen. I mitten av 1800talet började systemen fallerera, i Europa växte politiska rörelser fram som krävde konstitutionella reformer, den absolute monarkens dagar var räknade. I Japan kom trycket utifrån, europeiska nationer såväl som USA propsade på att få driva handel med Japan varthelst det behagade dem, inte enbart i Nagasaki.

Både adel och samurajer tvingades uppge sina privillegier, rikets styre öppnades upp för nya grupper och de tidigare så förhatliga krämaraktiviteterna började plötsligt locka. I Sverige blev många entrerenörer och nästan varenda daimyo öppnade bank. Än idag har Japan ett betydligt mer diversifierat banksystem än europeiska länder, trots ett stort antal sammanslagningar de senaste 20 åren. Idag hittar man inom de flesta yrkeskategorier folk med adliga namn som Aminoff, von Sydow, Schönström eller Bielke, på samma sätt är det i Japan med Shimizu, Matsumae, Date, Mogami, Otomo eller ibland även en och annan Tokugawa.

2 tankar om “Samuraj och adel samma andas barn

  1. Efter att ha börjat följa din blogg, så grävde jag fram mina Kurosawa-filmer och körde ett Samuraj-maraton. En undran uppstod efter ”The Seven Samuraj” som du kanske kan klargöra. I en scen beklagar sig Shino att hon bara är en bonddotter och inte kan bli tillsammans med Katsushiro. Var klasserna så uppdelade i 1500-talets Japan?

    Gilla

    • Det japanska ståndssystemet shi-no-ko-sho var annorlunda än Europas men det var minst lika rigid till sin utformning. Har inte beskrivit det i detalj. Ännu. Men det lär ju komma snart.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.