歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Tre dynastier shogun – skillnader och likheter

3 kommentarer

I tre blogginlägg har de tre olika, Minamoto, Ashikaga, och Tokugawa shogundynastierna introducerats. De två sista varade i ca 250 år, medan den första var 100 år kortare, alltså 150 år. Minamoto dynastin levererade 11 shogun från 1192 till 1338. Men egentligen var det endast de tre första som var av Minamoto släkt, de övriga åtta delade blodsbandet men var mer kopplade till Hojo klanen som den första shogunens hustru tillhörde. De inrättade ett regentämbete kallat shikken som i realiteten fattade besluten. I realiteten fungerade de som ett slags ”militär kejsare” dvs de var en symbol för en enad militär. Shogunatet som benämns Kamakura efter platsen de etablerade sitt säte i, såg sig närmast som en garant för kejsarens fortsatta existens, och strävade efter att expandera sin kontroll av riket väster- och österut.

De etablerade shoen, stora herrgårdsliknande jordbruk som ett slags utposter för shogun, oftast utnämndes den general som kuvat lokalbefolkningen till shugo ungefär motsvarande landsfiskal. Dessa skulle senare komma att spela stor roll för framväxten av samurajen som krigare och administratör. En shugo hade stor frihet i skötseln av ”sin” shoen men ansågs lyda under shogunatet. Kejsarens administration i Kyoto utsåg en kokushi eller ”riksmästare” till varje shoen, på detta sätt kan makten sägas vara delad mellan Kamakura och Kyoto. Detta kom att bli grunden till konflikten som så småningom ledde till ett 150 år långt inbördeskrig.

Minamoto styret införde inga genomgripande reformer mer än att de av naturliga skäl ansåg sig nödgade att ta del av shoens produktion för att försörja en stor stående armé. Trots detta fick de problem i slutet av 1200-talet när Kublai Khan kom anstormande från Korea. De hade ingen kunskap om de ”handgranater” som kineserna utvecklat och visste inte hur de skulle försvara eller attackera, hade det inte varit för hösttyfonerna som härjade längs Kyushus kust hade Japan kanske varit en del av Kina idag. Både Minamoto och Tokugawa dynastierna valde att förlägga sig så långt bort från Kyoto som de kunde eftersom de inte vill dras in i hovets intriger.

Procession till kejsaren enligt bakufu reglemente

En som däremot föredrog Kyoto var Ashikaga dynastin. De byggde inte bara palats utan även sommarpalats i Kyoto, dessutom ansvarade de för ett antal av alla de tempel som idag pryder Kyotos stadsbild. Tempel och palatsbyggen tvingade dem att hela tiden öka uttaget från shoen, så småningom utbröt en skatterevolt, Shoen vägrade att betala, eller betalade endast det de levererat tidigare. Ashikaga försökte kompensera bortfallet genom att påbörja handel med Kina, detta var över förväntan framgångsrikt, och shogun accepterade den kinesiska kejsarens utnämning som ”Kung av Japan” för att kunna fortsätta tributhandeln som var den enda form för handel kineserna accepterade. Shugo runt om i landet reagerade negativt på detta, för dem var kejsaren nationens överhuvud, även om shogun fastställde många av lagarna, inte minst de fiskala och militära. Att han som kung av Japan skulle vara underställd den kinesiske kejsaren var ohållbart. Revolterna mot shogunatet blev allt mer uppenbara och från 1467 befann sig landet i inbördeskrig, Shogunerna behöll formellt makten i nästan 100 år till, men i realiteten varade deras styre endast i 130 år. Politiskt och militärt lämnade de inget större arv efter sig, men kulturellt och diplomatiskt hade de större betydelse. Kyoto är fortfarande den tempeltätaste staden i Japan och de många templen bidrog till att Kyoto aldrig blev mål för de amerikanska bombningarna under andra världskriget, något Kyotoborna kan tacka Ashikaga dynastin för. Totalt sett var 15 personer ur Ashikaga dynastin shoguner.

Precis lika många som skulle bära namnet Tokugawa. För dynastins grundare var det viktigt att inte göra om misstagen som Minamoto och Ashikaga utsatt sig själva för. Precis som Minamoto ville han hålla sig borta från Kyoto, Ashikagas kollaps ansågs bero på att de insisterat på närhet till det kulturellt sofistikerade Kyoto. Tokugawa Ieyasu förlade därför sin huvudstad till det som idag är Tokyo. Till skillnad från Minamoto ville han garantera att inga regenter skulle klara att styra bakom kulisserna. Ieyasu utnämndes till shogun 1603, men avgick redan 1605 till förmån för sin tredje son Hidetada. Egentligen var han tveksam till sonens duglighet, men den förste sonen hade han på order av Oda Nobunaga tvingat begå seppuku tillsammans med dennes moder. Och den andre sonen hade han placerat som gisslan hos Toyotomo Hideyoshi och hade således inte fostrat själv.

Ieyasu tog över ett ståndssamhälle som Hideyoshi introducerat, det innebar att social rörlighet avskaffades. För att garantera detta behövdes noggranna mantalsregister, något som Japan haft sedan 1300-talet, men nu utvecklades dessa och fick mer detaljer. Det krävde naturligtvis en stor budget att hantera allt detta pappersarbete, men till skillnad från de tidigare dynastierna satt Tokugawa på store egna privata landområden så han hade råd att genomdriva reformer utan att påtvinga andra större skattebördor. Hans stora reform benämns av eftervärlden bakuhan, baku från bakufu som är namnet på centralstyret och han som var de nya provinserna. Han ritade således om den japanska administrativa kartan rejält. Hans sonson Iemitsu utvecklade ett system som kallas sankin kotai, ungefär ”växelvis tjänstgöring”, den innebar att daimyo runt om i riket vartannat år skulle vistas ett halvår till hela året i Edo. Detta var ett dyrt pådrag, de tvingades hålla sig med lustslott i huvudstaden och resorna mellan provinsen och huvudstaden kostade på.

Detta var ett smart sätt för Tokugawa att hålla daimyos ekonomi i schack, de skulle inte kunna ackumulera i ladorna så att de kunde skapa egna privata arméer såsom skedde då de reste sig mot Ashikaga. För att inte råka ut för plötsliga anfall mot riket blev det viktigt att kontrollera alla utrikes relationer. Landet beskrivs ofta som isolerat under Tokugawa, men de hade i själva verket intensiva relationer med Korea och Kina, medan deras relationer till Europa begränsades till Holland. Av naturliga skäl var relationerna till närliggande Korea och Kina viktigare. Fanns det militära hot var det därifrån de rimligen skulle komma. Men istället för väster kom det slutliga hotet som tvingade Tokugawa att abdikera från öster.

3 tankar om “Tre dynastier shogun – skillnader och likheter

  1. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

  2. Ping: Tre dynastier Shogun del 3 | 歴史館

  3. Ping: Varje dynastis mest okände shogun och vad de lär oss om dagens Japan | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.