歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Tre dynastier Shogun del 2

14 kommentarer

Den andra shogun dynastin hette Ashikaga, medan perioden oftast betecknas Muromachi perioden efter det distrikt i Kyoto där den tredje shogunen Yoshimitsu lät uppföra Hana no Gosho eller Blomsterpalatset, en överdådig studie i japansk landskapsarkitektur. Under 150 år skulle det utgöra klanens huvudpalats från vilket de försökte styra Japan. Nyckelordet här är ”försökte”, för i ärlighetens namn var det på det stora hela ett inkompetent styre. Precis som Heian perioden kom Muromachi perioden att bli hågkommen mer för kulturella framgångar än för militära och politiska.

Modern rendering av Ashikaga Takauji 1295 – 1358

Dynastins grundare hette Ashikaga Takauji och härstammade från samma blodlinje som företrädarna Minamoto vilket medförde att han kunde begära att bli utnämnd till shogun. Eftersom kejsarhuset byggde sin ställning på en stamtavla tillbaka till mytologiska kejsare som ansågs vara barn till solgudinnan var det naturligt att alla viktiga poster byggde på genealogi. Inom företrädarens Minamoto klan hade Hojo klanen vars blodlinje gick tillbaka till Taira (se del 1), och därmed inte kunde göra anspråk på titeln som shogun, ur alla praktiska aspekter övergått till att vara envåldshärskare.

Japan har en lång tradition av konsultationer, uppgörelser, samråd och diskussioner, även när kejsaren höll mer än i den formella makten fanns det ministrar och olika råd. En kejsare må ha varit såväl stats- som regeringschef, men ingen skulle tänka tanken att beskriva honom som envåldshärskare. Hojo klanen hade tydligt passerat en osynlig gräns och när Kublai Khan så nära lyckats med att ockupera Japan var Hojo klanens dagar räknade. Kejsare Go-Daigo uppfodrade generaler runt om i riket att resa sig mot Hojo, som i gengäld gav Ashikaga Takauji uppdraget att slå ned revoltförsöket. Istället vände han sig mot bakufu i Kamakura och tillsammans med sin bror började de attackera Minamotos olika fästen. Kejsarens makt återställdes i det som kallas Kenmu restitutionen, som dock blev kortlivad då det var uppenbart att kejsarhovet försökte genomdriva en återgång till Heian periodens högkultur. Militärerna hade ingen avsikt att låta sig åsidosättas.

Som tack för att han slagit ut Hojo utnämnde Go-Daigo Takauji till Chinjufu shogun en titel som brukar benämnas Befälhavare över Militärkommando Norr och som formellt lydde under en Seii Taishogun som då rimligen är motsvarigheten till ÖB. Då någon sådan inte utnämnts tog Takauji på sig att agera som en sådan. Go-Daigo skickade därför Nitta Yoshisada till Kamakura för att slå ned Ashikagas styre, men istället var det Takauji som besegrade Nitta och av bara farten fortsatte mot Kyoto för att jaga ut Go-Daigo. Istället blev han utjagad ur Kyoto av kejsarlojala trupper och han begav sig då till Kyushu för att bygga upp en anti-kejsarallians. Han återvände till Kyoto med mångfaldigt större trupp, och denna gång drev han kejsaren på flykt. Takauji installerade tidigare kejsaren Go-Fushimis andre son som kejsare Komyo, men denna saknade de tre regalierna som är beviset på ämbetet. Go-Daigo gick i intern landsflykt och etablerade det som kom att kallas det Södra Hovet, konflikten mellan dessa två hov skulle vara nästan sextio år innan den tredje shogunen Yoshimitsu lyckades återställa ordningen.

Trots att Takauji hårt motsatte sig hovets försök att återgå till högkulturen under Heian så var det just samma ambitioner som skulle bli dynastins undergång. Den mest berömde av Ashikaga shogunerna var den åttonde Shogunen Yoshimasa som var en fulblodshedonist. Hans skörlevnad ledde till att finanserna totalt urholkades och det skapade ett maktvakuum i bygderna där tempeltjänare, kända som samurajer, ägnade mer och mer av sin tid åt att studera krigskonsterna. Dekret och påbud från Blomsterpalatset i Kyoto ignorerades och 1467 utbröt det som heter Oninkriget, som i princip var avgränsat till Kyoto men som var så intensivt att staden i stort totalförstördes. Detta spred sig och Japan stod inför ett 150 år långt inbördeskrig, men det skulle ta 100 år innan den 15:e och sista Ashikaga shogunen, Yoshiaki formellt avgick. Därmed stod dörren öppen för den tredje dynastin, Tokugawa.

14 tankar om “Tre dynastier Shogun del 2

  1. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

  2. Ping: Japans historiska relationer med Korea | 歴史館

  3. Ping: Logobrist säger en del om förhållandet till Korea | 歴史館

  4. Ping: Tre dynastier shogun – skillnader och likheter | 歴史館

  5. Ping: Sakéns historia | 歴史館

  6. Ping: Homosexualitetens historia i Japan | 歴史館

  7. Ping: Slaget vid Okehazama | 歴史館

  8. Ping: Shugo daimyo eller sengoku daimyo? | 歴史館

  9. Ping: Japanska skattesystemets historia | 歴史館

  10. Ping: Buddhismens historia i Japan | 歴史館

  11. Ping: Vad var egentligen en shogun? | 歴史館

  12. Ping: Kenmu restoreringen en parentes i Japans historia | 歴史館

  13. Ping: Den japanska trädgårdens historiska utveckling | 歴史館

  14. Ping: Den japanska arkitekturens historia | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.