歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Izumo no Okuni förförde en hel nation för 400 år sedan

3 kommentarer

Kabukicho är Shinjukus, och därmed Tokyos och Japans främsta nöjesdistrikt. Namnet betyder Kabuki staden, men faktum är att det aldrig har funnits någon kabukiteater på området, däremot lever det upp till namnet metaforiskt. Västerlänningen upplever ofta kabuki som stilistiskt, rent av överkoreograferat. I själva verket är det burleskt, avant-gardistiskt och bizzart, åtminstone upplevdes det så när det första gången konfronterades med sin publik i 1600-talets inledande år.

Från början kallades det kabuki-odori eftersom det rörde sig om dans snarare än drama. Upphovskvinnan var Izumo no Okuni, hennes namn gör att många, med befogad automatik, utgår från att hon härstammar från Izumo provinsen, idag östra Shimane. Troligare är att hon var miko (巫女) eller tempeltjänarinna på Izumo helgedomen. En av hennes uppgifter var då att delta i tempeldanser, en annan att resa runt och med sin dans rekrytera nya proselyter till helgedomen. Hennes dans var så tilltalande att hon även inbjöds att uppföra den på Fushimi borg, där den nyutnämnde shogun Tokugawa Ieyasu huserade.

Japan var en krigstrött nation, ett 150 år långt inbördeskrig hade precis avslutats, lite efterspel kvarstod förvisso, men de flesta japaner var inställda på att få leva i fred och det fanns ett uppdämt nöjesbehov. Izumo no Okuni anlände därför i precis rättan tid. Hennes kabukidans, iklädd mönstrade kimono med grälla färger och stora hårkammar drog till sig uppmärksamheten, och efter föreställningarna bjöds det generöst på sex. Det ingick i en mikos uppgifter att rekrytera unga män, även med hjälp av sex om det behövdes, Izumo no Okuni tog den traditionen med sig när hon dansade kabuki.

Män blev som tokiga av den erotiska dansen, utmanade varandra på svärdsdueller för att få första tjing efter föreställningen. Allt oftare uppstod tumult och kalabalik efter föreställningarna och det var bara en tidsfråga innan en större olycka uppstod. Scenen bestod av träplankor, dekoren av pappersskärmar och belysningen var oljelampor. Fråga vilken brandman som helst vad han tycker om tumult i den miljön.

Shogunatet tvingades därför förbjuda kvinnliga kabukiskådespelerskor, istället övertogs deras roller av ynglingar, röster som ännu inte nått målbrottet fick överta kvinnorollerna i pjäserna. Problemet var bara att samurajerna under de föregående 150 åren, inte minst av praktiska skäl, hade byggt upp en stor tolerans för pederasti. Män som ansåg kvinnan vara till för prokreation och mannen för sexuella lekar, var på intet sätt satta på undantag. De förpubertala ynglingarna var minst lika förföriska när de dansade fram i sina kvinnoroller, kanske även mer än kvinnorna. Dessa ungersvenner såg det som en naturlig uppföljning av en etablerad tradition att tillhandahålla sexuella tjänster efter föreställningarna. Det skall naturligtvis inte förbises att det säkerligen fanns en del pekuniära ersättningar att inhösta.

Kabukicho är indelat i två separata stadsdelskvarter, första eller itchome på japanska, där den kvinnligt präglade underhållningen huserar, och andra eller nichome där män erbjuder sina tjänster. En 400 årig tradition som är lika livfull nu som då.

3 tankar om “Izumo no Okuni förförde en hel nation för 400 år sedan

  1. Ping: Kan Japan bli permanent medlem av FN:s säkerhetsråd? | 歴史館

  2. Ping: Homosexualitetens historia i Japan | 歴史館

  3. Ping: Liten språklektion i arkaiska uttryck 17 | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.