歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Skörlevnadens historielektion

3 kommentarer

Ashikaga Yoshimasa

Övedåd. Vi vill alla lite till mans ha det och de som verkligen har det försöker ofta undertrycka och hålla tillbaka. Det sticker i ögonen på de som inte har det och avundsjukan är en stark drivkraft, i Sverige likväl som i Japan. En som inte förstod det var Ashikaga Yoshimasa, han tillträdde som shogun 1449, endast tretton år gammal. Som landets obestridde militära överhuvud förväntades han ta det yttersta politiska ansvaret för rikets säkerhet och folkets väl. Tyvärr var han helt ointresserad av sådana frågor.

Istället gillade han sus och dus, påkostade banketter, och överdådiga palats och tempel. Hans förfader Ashikaga Yoshimitsu, den tredje shogunen i Ashikaga ätten, Yoshimasa var den åttonde, hade påbörjat trenden. Han övertog Rokuonji templet, idag mer känt som Kinkakuji eller den Gyllene Paviljongens Tempel, helt förgyllt. Yoshimasa ville inte vara sämre och beordrade därför bygget av Ginkakuji, eller Silverpaviljongens Tempel. Tanken var att det skulle bli än mer storslaget. Han tvingade sina landshövdingar att brandskatta regionerna för att få råd med bygget. Detta blev inledningen till samurajens framväxt, han var från begynnelsen således skatterevoltör. Samurajen reagerade på att han skulle bekosta tempelbyggen som aldrig skulle komma honom till del.

Ginkakuji

Kinkakuji

I Higashiyama, de ostliga bergen utanför Kyoto lät han uppföra en ny bostad där han primärt ägnade sig åt skörlevnad, men resultatet av det blev också flera av de främsta japanska konstarterna, teceremoni, blomsterarrangemang, No-drama och Sumi-e eller tuschteckningar, blev här en integrerad del av den japanska kulturen. Det var emellertid inte något som tröstade skattetrötta tempeltjänare – den egentliga betydelsen av ordet samuraj. De tillhörde en shoen, närmast ett landshövdingegods, där de inte endast ansvarade för försvaret av godset, men i lika hög grad deltog i jordbruksarbetet. Det ar inte ovanligt att godsen, som styrdes i kombination av en shugo, ungefär landshövding, och en jito, som kan jämställas med en landsfiskal. Dessa båda herrar, oavsett platsen för godset, föredrog livet i sus och dus kring shogun i Kyoto. De blev därför allt mer frånvarande på godsen, och när katten försvinner…

Med så många höga herrar samlade i Kyoto dröjd det inte länge innan intrigerna ring posterna runt om shogun började komma i dager. Inte minst tydligt blev det när succession kom på dagordningen. Kring varje bror, son och brorson uppstod det kotterier och fraktioner som pressade på för ”sin” kandidat. Det var just en sådan fraktionsstrid som kastade ut Japan i ett 150 år långt inbördeskrig som vi idag betecknar sengoku jidai eller Krigande Rikens Epok.

3 tankar om “Skörlevnadens historielektion

  1. Ping: Tre dynastier Shogun del 2 | 歴史館

  2. Ping: Japans historiska relationer med Korea | 歴史館

  3. Ping: Homosexualitetens historia i Japan | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.