歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Åka juvelklädd palankin

3 kommentarer

Sajt för den som satsar på att gifta sig rikt

Den moderna japanska kvinnan har i princip ett enda krav på sin framtida make, han skall vara rik. Du kan läsa mer här. Det här är ett modernt fenomen som bland annat bidragit till att Japans nativitet inte längre klarar att upprätthålla befolkningsmängden, rikedom är begränsad och de som har den tilltalas sällan av golddiggers, på japanska kallade tamanokoshi (玉の輿) då de hade siktet inställt på att åka i en fin juvelklädd palankin. Resultatet har blivit att kvinnor när de närmar sig 35 inser att väntan på den förmögne prinsen inte kommer att förverkligas och att de goda, om än inte förmögna, männen redan inträtt i äktenskapets helgd. De lider helt enkelt av något man skulle kunna kalla Askungesyndrom. Äktenskap ingångna av ömsesidig kärlek är en relativt ny företeelse. Historiskt var det politiska eller ekonomiska allianser som eftersträvades, barnäktenskap var normen särskilt i de högre stånden. Dessutom var polygami utbrett, först i kejsarens hov, sedan bland samurajerna. I västerländsk litteratur beskrivs deras partners oftast som konkubiner, den japanska terminologin däremot gör skillnad på ”primärhustru” eller seishitsu (正室) och sokushitsu (側室) som då blir ”sekundärgemål”, deras betydelse är ”huvudrum” och ”rummet bredvid”. Titulaturen är således ett resultat av var de befinner sig i huset, och just hus är benämningen på familj, även mäns titlar följer den här principen, en pensionerad shogun kallades exempelvis ogosho (大御所) ”stor ärevördig plats”. Anledningen till polygamin i de övre samhällsskikten var att kvinnans värde var helt beroende av funktionen hos hennes livmoder. Födde primärhustrun inte en son snabbt nog togs helt enkelt nya kandidater in i hushållet. Dessutom var målet att bygga en klan, för det behövdes det en uppsjö av söner att föra namnet vidare och expandera genom etablerandet av nya familjegrenar. I de lägre samhällsklasserna hade man inte de ekonomiska medlen att hålla sig med ständigt växande hushåll, det var därför fullt

Tamanokoshi

naturligt att returnera en kvinna till hennes ursprungliga familj ifall hon inte bar sin make söner. Denna historiska utveckling har gjort att kvinnorna inte tidigare haft möjlighet att själv välja make, på landsbygden är det fortfarande inte ovanligt att föräldrar kommer samman och beslutar sig för att deras barn bör gifta sig med varandra, även om tendensen är att det minskar. Många japanska fäder lever fortfarande i tron att ett ”bra” äktenskap för deras dotter är högsta möjliga lycka. Då hon anses sakna erfarenhet av män är det därför bättre att föräldrarna finner en lämplig make. När de passerar 25 börjar föräldrarna tjata på dottern att det är hög tid att gifta sig, blir tjatet för påträngande flyttar de slutligen ut ur huset, även om många i det längsta drar sig för det av bekvämlighet och ekonomiska skäl. De flesta verkar stå ut ett par tre år, så innan de fyller 30 lämnar de sin familj, eller snarare sitt hus enligt gängse synsätt. Plötsligt har de total frihet att komma och gå som det passar dem, det är en lyx som de inte varit vana vid. En hårt hållen dotter anses ha högre värde på äktenskapsmarknaden, dygd står högt i kurs. Själv är hon övertygad om att den nyvunna friheten innebär att hon skall träffa fler män, bland dem även förmögna herrar. Någon gång runt 32 eller 33 börjar den biologiska väckarklockan att tjuta, och gulleprinsen med sin jättelika aktieportfölj har av någon anledning ännu inte dykt upp. Deras situation förvärras av att den moderne japanske mannen är föga intresserad av att bilda familj, han vill hellre fokusera på karriären och han vet att alla tjänster han har behov av finns tillgängliga på marknaden. Det är bara att betala för sig så fixar allting sig, dessutom slipper han allt tjat, gnäll och tjafs som han anser följer i kölvattnet av ett äktenskap. De betalar inte prostituerade för att ha sex, utan för att hon skall ge sig av när de är färdiga. Han anser att farfars farfars far var galen med sin hustru och tio sekundärgemåler. Ett japanskt talesätt säger, onnna sannin yoreba kashimashii, det betyder att ”om tre kvinnor sammanstrålar blir det skränigt” och ordet kashimashii skrivs 姦しい som är just tre kvinnor. För den som är intresserad av att skaffa sig japansk flickvän kan det således vara en framgångsrik taktik att berätta om sin ”juvelklädda palankin”

3 tankar om “Åka juvelklädd palankin

  1. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

  2. Ping: Palankinen – överklassens färdmedel | 歴史館

  3. Ping: Liten språklektion i arkaisk japanska 19 | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.