歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

När juli blev september

1 kommentar

Fram till en bit in på Meiji perioden använde Japan sig av det som kallas ”stam och grenkalendern”. Den gregorianska kalendern har således inte varit i bruk ens 150 år ännu. Även med den gregorianska kalenderns införande har man hållit fast vid sina NengoNengo, d.v.s. att en viss era ges ett namn tills det byts ut. Sedan Meiji följer de principen att en kejsares regeringsperiod skall ha sitt eget Nengo, således har vi haft Meiji, Taisho, Showa och det nuvarande Heisei som är inne på sitt 27 år.
Stam- och grenkalendern är en kinesisk konstruktion som byggts upp av 12 zodiactecken och 5 element, varje period täckte därför 60 år och sedan fick man börja om på nytt. Ovanpå detta lades då de japanska Nengo, deras längd varierade stort. Ofta byttes de i samband med ett trontillträde, men vissa kejsare satt så kort tid att det inte var opportunt att byta omedelbart. En del byten skedde av politiska orsaker, när Tokugawa Ieyasu besegrade Toyotomi Hideyoris styrkor (Hideyoshis son) ändrades tideräkningen från Keicho till Genna, det senare med betydelsen ”fredens ursprung”. Det var ett politiskt medvetet beslut att till folket tillkännage att 150 år av inbördeskrig var slut, Pax Tokugawa hade anlänt.
Vanligare var dock att en längre period av svält, jordbävningar, tyfoner, vulkanutbrott eller liknande naturkatastrofer påkallade behovet att blidka gudarna. Det fanns en stab i kejsarens hov vars enda arbetsuppgift var att tänka ut nya Nengo, en mörk konstart som involverade tecknens betydelse, astrologiska fenomen, antal streck i ett tecken och en historisk redogörelse över vad som inträffade när ett tecken använts tidigare. Det här innebar att årens beämningar inte skiftade den förste januari utan när helst behovet av ett skifte var påkallat.
Vidare har de japanska månaderna inga namn utanför poesin, utan de anges helt enkelt i nummerordning, februari är därför andra månaden. Men det innebär inte på några villkor att den andra månaden, i historiska texter, är att jämställa med februari. Om ett Nengo byttes i april kunde vissa nedteckningar fortsätta med den nya erans namn och månaderna i påbörjad turordning, medan andra började om från början, i vårt exempel skulle den andra månaden då falla i maj. Dessutom tog det lite tid att sprida budskapet om byte av Nengo så anteckningar i provinserna kan i värsta fall slå fel på ett helt år.
Historia handlar självfallet inte om kronologiska redogörelser, men orsak och verkan är något som är synnerligen viktigt ifall vi skall förstå historiska händelseförlopp på ett korrekt sätt. Ifall då olika beskrivningar uppfattas som osynkroniserade faller de i trovärdighet, när så inte alls behöver vara fallet, det är bara att olika berättare har använt sig av olika system för angivelsen av berättelserna. Det här förvärras också av att många historiska verk om förhållandena i Japan har gjort omräkningar till den julianska kalendern, utan att författaren omtalat vilket system han eller hon förlitar sig till. Värst av alla är de japanska författarna då de oftast inte alla anger om datum är omräknade, eller ifall de följer den traditionella kalendern. En bra indikation är att skriver de Keicho 15:e året, tredje månaden artonde dagen (慶長15年3月18日) så följer de den traditionella tideräkningen, medan 1610年 är sannolikt en indikation på en omräkning till modern kalender, men om det är den julianska eller den gregorianska lämnas nästan alltid osagt.

En tanke på “När juli blev september

  1. Ping: SO-rummets historierevisionism | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.