歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Goto Mototsugu – sinnebilden av en samuraj

Lämna en kommentar

Goto Mototsugu

Goto Mototsugu

Bilden av samurajen, särskilt sengoku samurajen är en svärdsvingande bister man som orädd tar sig an ohemula odds för att försvara sin furstes heder. Verkligheten är som alltid mer komplex än film och skönlitteratur vill få oss att tro. Men emellanåt sammanfaller de fullständigt. Goto Mototsugu var vasall i Kuroda klanen men tog avsked när hans ledare avled, så småningom kom han att söka sig till Toyotomi Hideyori och hans anhang av ronin i Osaka borg.

I borgen hade förlorarna från slaget vid Sekigahara samlats, de stod nu utan provinser, regelbunden inkomst, klantillhörighet eller heder. De var med andra ord revanschsugna. Första chansen fick de under senvintern 1614 när bakufu under ledning av shogun Tokugawa Hidetada och hans far Tokugawa Ieyasu belägrade borgen, men misslyckades att inta den. I fredsavtalet ingick det att vallgravar skulle fyllas och yttre fortifikationer rivas. Det var uppenbart att far och son Tokugawa hade för avsikt att återkomma under sommaren. Den här gången tänkte Goto vara bättre förberedd.

Det var omöjligt att invänta bakufu armén i Osaka borg, det bästa var att överraska dem längs vägen mot borgen. Goto var övertygad att Tokugawa skulle anlända med en större styrka från syd, det skulle kräva att de gjorde en kringmanöver från Kyoto ner mot Nara innan de anlände till Osaka. Han samlade ett stort antal härförare och begav sig iväg i täten för dem, så ivrig var han att de andra kom på efterslängen. När han anlände till Domyoji, ett tempel med en liten by som omges av tre stora gravhögar som på japanska kallas kofun (古墳). Gravhögarna är i många fall konstruerade formen av nyckelhål och de härstammar från de första århundraden, innan Japan blivit buddistiskt och importerat kinesiskan som skriftspråk. I den sydligaste av gravarna anses kejsare Ojin ligga begraven, efter sin död tillbads han som guden Hachiman, den japanska krigsguden. Det är ungefär som att Karl XII skulle strida vid Odens grav, eller Mussolini där Mars ligger begraven. En mer mytomspunnen plats är svår att tänka sig.

Öster om området rinner floden Ishikawa där ett stort antal av Tokugawas generaler samlats med sina styrkor. Goto visste att han borde invänta eftersläntrarna, men möjligheten att slå emot Tokugawa och hans mannar var allt för lockande. Han korsade floden mitt i natten övertygad om att han skulle skapa så mycket förvirring band Tokugawas soldater att resten av hans mannar skulle komma ikapp och rädda honom. Två timmar före soluppgången attackerade han.

Inledningsvis gick det utmärkt, förvirringen spred sig bland Tokugawas mannar och Goto skall personligen ha tagit ner mellan 80 och 90 beridna samurajer. När solen kom upp och Tokugawas generaler fick bättre överblick kunde de påbörja organiserandet av bättre motstånd. På andra sidan floden låg dimman kvar och höll tillbaka förstärkningarna. Framåt halv tolv tiden var Gotos häst så urlakad att han bad sin adjutant att skaffa fram en ersättare. För en stund satte han sig att vila innan de kom med en ny häst till honom. En förlupen kula träffade honom och han skadades så svårt att han förstod att han inte skulle klara av fortsatt strid. Han tog fram sin wakizashi och skar gråtandes upp sin mage. Tårarna var för manskapet, han visste de var förlorade när de stod utan ledare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.