歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Ursäkta mig, men var huserar makten?

2 kommentarer

Japan har länge strävat efter en permanent plats i FN:s säkerhetsråd, ett veto i säkerhetspolitiska frågor skulle återge landet status som stormakt. De har i princip en permanent plats eftersom de ständigt väljs in bland de icke-permanenta staterna, men de har inte vetot och inte den formella statusen, det senare oerhört viktigt i ett land där form har företräde framför substans. I Asien är USA och Japan samma slags allierade som USA och Storbritannien i Europa. Bägge upplåter flera baser och låter USA använda dem i operativt syfte.

Så det är förståeligt att USA vurmar för deras inträde och det är lika självklart att Ryssland och Kina motsätter sig det. Däremot är Storbritanniens och Frankrikes kyliga inställning mer förvånande, om det inte var för en speciell egenhet som särskiljer Japan från de europeiska demokratierna. När det gäller Japan vet man aldrig riktigt var makten befinner sig och det gäller också japanerna själva. Japan har en lång historia där den formella och den verkliga makten är helt separata. Detta försvårar oerhört för andra länder att förstå Japans intentioner, och i säkerhetsrådet är osäkerhet det sista man vill introducera.

Redan på 800-talet hade kejsaren inte längre något att säga till om. En byråkratklan kallad Fujiwara var landets verkliga maktfaktor, den kom att indelas i fem kadettgrenar, Ichijo, Nijo, Kujo, Konoe och Takatsukasa. Samtliga kejsarinnor, med några verkligt lätträknade undantag var döttrar från dessa familjer. Dessa klaner kallas på japanska Gosekke, eller de Fem Regenthusen, eftersom Kanpaku, eller regenten, alltså kejsarens ställföreträdare, var husets herre i någon av dessa klaner. Ingiftet garanterades deras maktställning, men orsakade på sikt också vissa genetiska problem.

När de militära klanerna, med Minamoto i spetsen, tog över makten på 1200-talet, kom den här processen att upprepas. Minamoto giftes in med Hojo vars avkomma monopoliserade posten som Shikken, eller shogunregent. Från den tredje Minamoto shogunen tillsattes någon från Gosekke på posten som shogun. Redan här faller således makten in i ett töcken som gör att historiker kallar Minamoto klanens period på posten som shogun för Kamakura perioden, efter platsen de etablerade sig, istället för Minamoto perioden.

När väl Tokugawa Ieyasu tillträdde som shogun 1603 ville han försäkra sig om att den här processen inte skulle uppstå igen. Det är den främsta anledningen att han valde stanna kvar i Edo och bygga ut staden. Han hade valet att förlägga sig till Fushimi borg utanför Kyoto, eller Odawara borg sydväst om dagens Yokohama, på många sätt en behagligare och mera praktisk lösning som ivrigt förespråkades av hans vasaller, men valde avsiktligt att hålla sig på avstånd från intrigerna i kejsarhovet. Istället skulle han bli personligt skyldig till en likartad process. För att garantera successionsordningen inom klanen valde Ieyasu att avgå som shogun, till förmån för sin son Hidetada, endast 26 år gammal, redan 1605.

Kanemaru Shin, makten i skuggan

Han flyttade till sin gamla husborg i Sunpu där han tog titeln Ogosho, ett inte helt okontroversiellt beslut som tas upp i en senare blogg. Därifrån fokuserade han sig på kvarvarande problem i västra Japan för att ge sonen fria händer att hantera utbyggnaden av Edo och östra Japan. I princip innebar det dock att Japan drogs med ett dubbelt styre och de som insåg detta försökte genast dra nytta av situationen till sin egen fördel. Hans ättlingar kom att göra på liknande sätt.

I modern tid är Kanemaru Shin ett bra exempel på makten bakom kulisserna. Han satt på några mindre betydelsefulla ministerposter, men det var först när han avgått ur regeringen som han verkligen blev en obestridlig maktfigur. Åtminstone fem premiärministrar, från Nakasone till Miyazawa, vågade inte fatta allt för drastiska beslut utan att först tillfråga Kanemaru. Extrapolera denna situation till en nukleär kris i säkerhetsrådet, där Japans FN ambassadör blir osäker på vart han skall vända sig hemåt i Tokyo för att få besked på hur han skall rösta, och den europeiska tveksamheten blir mer lättbegriplig.

2 tankar om “Ursäkta mig, men var huserar makten?

  1. Ping: Varje dynastis mest okände shogun och vad de lär oss om dagens Japan | 歴史館

  2. Ping: Bakom kulisserna i japanska premiärministerns officiella residens | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.