歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Identitetsstöld för 450 år sedan

Lämna en kommentar

Identitetsstölder är ett av de allvarligaste internettbrotten i dagens kommunikationssamhälle. Kommer kriminella åt kreditkort eller bankuppgifter kan man bli fattig på några nanosekunder. Identitetsstölder är dock inget nytt de förekom flagrant i Japan från 1500-talets mitt och framåt.

På 700 och 800-talet var den japanska kejsaren i princip en avelshingst. Han försågs med vackra hustrur och konkubiner, så det var inte ovanligt att det föddes en sju åtta barn till kejsaren under ett år. När han så att säga var urlakad fick han gå i kloster och en av de många tillgängliga sönerna tog över inseminationsjobbet. Efter några generationers avelsdrift bestod således kejsarsläkten av en oöverblickbar samling avkomma, många med dubiösa släktband till varandra.

Kejsarpalatsets audienskammare

Incestförhållanden var dock det minsta av problemet, istället var det den kejserliga myntkammaren och dess sinande tillstånd som oroade. Lösningen blev att ta ifrån en massa individer deras släktskap till kejsaren. Han gav dem nytt efternamn, Taira och Minamoto var de mest framträdande. De fick lämna Kyoto och söka sig lyckan på egen hand i riket. Folk med namnet Taira sökte sig västerut, medan Minamoto sökte sig i österled.

Att bo i ett örike omgiven av vatten under ett tidevarv då vikingarnas drakskepp var den mest avancerade örlog som existerade, medförde att kejsaren aldrig kände behov av en krigshär, lite palatsvakter räckte gott. Men när Taira och Minamoto rapporterade tillbaka om olika krigiska folkslag runt om i riket blev det nervöst i Kyoto. Kejsaren bad därför både Taira och Minamoto klanen att ”ta hand om problemet åt honom”. I korta drag var det Minamoto klanen som fixade det, eftersom de också tog han om Taira klanen.

Som belöning för sina insatser utnämnde kejsaren, efter intensiva påtryckningar, Minamoto Yoritomo (1147 – 1199) till Shogun. Den närmaste västliga motsvarigheten vi har är Romarikets Imperator. Yoritomo gjorde posten ärftlig, och det innebar att alla Shogun som kom efter honom måste kunna visa upp en stamtavla som leder tillbaka till Minamoto klanen. Efter Minamoto kom Ashikaga klanen att ta över som Shogun under 1300-talet, men då de kunde visa upp en stamtavla som ledde tillbaka till Minamoto var det inga problem. Från mitten av 1400-talet utbröt inbördeskrig som varade nästan 150 år. Som brukligt är vid krig så blev det rörigt i arkiven, det blev också möjligt att muta till sig ändringar i mantalsregistren.

Kejsarpalatset i Kyoto, ungefär en tredjedel kvarstår

Mången bonde försökte ändra sin stamtavla så han skulle framstå som samuraj, vem ville inte ha garanterad försörjning från länsfursten? Intressant nog var det också många samurajer som försökte fixa till sig en bakgrund som bonde, uppenbarligen var de mer krigströtta än dåtidens krönikor valde att framställa dem. Den som tveklöst gjorde det främsta identitetsbedrägeriet var Tokugawa Ieyasu (1543 – 1616). Han var grundaren av det tredje och sista (senaste?) Shogunatet.

Från början hette han Matsudaira i efternamn men han hade listat ut att ifall han kunde lura till sig efternamnet Tokugawa då skrivet 得川 så kunde han också skapa sig en stamtavla som kanske skulle vara värt namnet. Han skrev därför till kejsaren, i princip den centrala byråkratin, och begärde att få ta efternamnet Tokugawa men skrivet 徳川 så att de inte skulle börja söka allt för noggrant bakåt i rullorna. Finten lyckades och när han fått sitt nya efternamn startade han skapandet av inte en, men två nya stamtavlor. Den ena ledde då tillbaka, via namnet, till Minamoto som haft klanmedlemmar som tagit namnet men alltså skrev det 得川. Han hävdade bara att han ansåg den nyare skrivningen mer lämpad eftersom den bättre återgav hans personlighet, 徳川 skrivningen betyder ”en flod av dygdighet”. Den andra stamtavlan han skapade gick via hans ursprungliga namn Matsudaira tillbaka till Fujiwara klanen som var den som i verkligheten kontrollerade Krysantemumtronen. Tanken var att han, under förutsättning att hans planer och tålamod höll, och det gjorde de, skulle kunna lägga beslag på antingen posten som Shogun, eller Kanpaku, dvs. Riksföreståndare. Alltså den civila motsvarigheten till Shogun.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.