歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Avlånga huktoaletter

Lämna en kommentar

Klassisk toalett

Klassisk toalett

Svenska Wikipedia har en utmärkt artikel om japanska toaletter, den är välredigerad och väl dokumenterad, följer utvecklingen från de tidigaste aspirationerna fram till dagens högteknologiska vidunder som spelar musik för att dölja aktiviteten och spolar det mänskliga underredet fritt från kvardröjande rester. Men den som eventuellt skulle undra över varför de traditionella japanska huktoaletterna är avlånga, jämfört med den mer ovala västerländska formen, hittar tyvärr inte sitt svar där.
Det är naturligtvis en fysionomisk självklarhet att den japanska toaletten behöver vara smalare än den västerländska, men det finns inget som säger att den med automatik behöver vara långsmal.  Med tanke på den utrymmesbrist som råder i Japan hade det varit naturligare med en kortare konstruktion. Den tanken bygger på att toalettbesöket är en av de mest privata stunderna vi har. Skammen kopplad till avskrädesstunden gör att vår dignitet insisterar på att vi lämnas ensamma, något som insocialiseras i oss från potträningen.
Så har inte alltid varit fallet. Från början var det i högsta grad en gemensam angelägenhet. De tidigaste försöken i Japan kallas Kawaya (厠) och det betyder flodhus. Över floden som rann utanför byn byggdes ett gemensamt litet hus som saknade ett par golvplankor i mitten. Dessa gränslades och resterna av de måltider som intagits släpptes fria där för transport av strömmen ner till risfälten. Eftersom det endast fanns en Kawaya per by kan vi dra slutsatsen att män och kvinnor, gamla och unga samt friska och sjuka använde samma anläggning.
Vid första anblick kan detta betraktas som en genialisk lösning, men lagen om oförväntade konsekvenser tycktes gälla redan då. Avföringen koncentrerades till vissa delar av fälten, dels kunde delar bli övergödda medan andra knappt fick gödning alls och eftersom risfälten var indelade i privata åkerlappar uppstod naturligtvis tvister kring skörderesultaten. Eftersom djurhållning var begränsad var det väsentligt att den mänskliga avföringen utnyttjades så effektivt det gick och därför behövdes den distribueras mera rättvist.
Detta fick till följd att toaletten flyttade inomhus och blev privat, fick sitt eget lilla rum. Därmed behövdes den också standardiseras, nu skulle lådan undertill tömmas om nätterna utifrån för att transporteras ut till fälten för vidare distribution.  På japanska kallas detta system för Shinyo (屎尿) som enkelt betyder avföring och urin. Den som intresserar sig för Kanjietymologin ser omedelbart att det första tecknet är ”ris under dörr” och det andra är ”vatten under dörr”. En ganska precis beskrivning av företeelsen. För transporten användes en enkel flakvagn som drogs av en eller två personer beroende på storlek. Ett tillfälligt lock placerades över toalettlådan inte så mycket av hygieniska skäl som att man ville förhindra spill på vägen. Dessa staplades sedan med handtagen utåt på bägge sidor om vagnen, dvs. lådans längd skulle vara vagnens halva bredd. Därför har de japanska huktoaletterna fortsatt konstrueras i det avlånga formatet. För den skatologiskt intresserade tillhandahåller den japanska toalettfirman TOTO ett toalettmuseum online..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.